Hur blir man bra på att vara ledig?
Börjat bli lite bättre tror jag. Dock fortfarande på bortaplan, fortfarande svårt för att vara ledig hemma, hemma och ensam. Då känns det som om jag bara slösar bort dagen. Som om jag borde göra någon nytta fast jag bara är lat. Vet att det inte är så. Det är nyttigt att ta det lugnt och ibland inte göra någonting alls. Jag vet att jag behöver det. Men ändå är det så svårt. Ändå har jag så svårt för det. Frågan är varför? Gick över förväntan att vara ledig och ensam i Nice. Inte för att jag var så ensam. Var ensam sista dygnet. Men det var helt självvalt, var i ensamhetsbehov. Som jag blir ibland. Men nu är jag snart tillbaka i vardagen igen. Hemma. Ensam. Gör mig om jag skall vara helt ärlig lite skraj. Är rädd för hur jag kommer att känna. Hur jag kommer att må. Kanske tur att jag skall jobba så mycket. Nästan varje dag, något pass i alla fall. Kanske tur?
Annars så känner jag mig lite förvirrad just nu. Varit så mycket beslut att ta de senaste och jag känner mig väldigt nöjd med de beslut jag tagit. Men ändå har jag en konstig känsla. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Verkligen inte. Känner mig seg, lite full av ångest nästan. Ungefär som när man är bakfull. Bara det att jag inte druckit någonting de senaste dagarna som kan göra mig bakfull. Kan man bli bakfull efter för många beslut och förändringar?
Om jag skall vara helt ärligt så saknar jag min mor ibland. Men än man kanske borde när man är 22 år gammal och faktiskt klarar sig själv. För det är inte det det handlar om. Jag saknar min mamma som man saknar en vän. Min mamma är en väldigt nära vän som jag delar allting med. Att vara separerad från henne känns ganska jobbigt faktiskt. Eller rättare sagt. Att vara ifrån varandra är inte så jobbigt om man vet att man bara kan åka hem och träffa henne. Men när det faktiskt inte går. Då känns det jobbigare. Precis som mycket annat. Det är först när man inte kan få någonting som man saknar det. Och när man väl har det där hemma så uppskattar man det inte riktigt. Men det stämmer inte när det gäller mamma, jag uppskattar min mamma mer än någonsin. Min mamma har hjälpt mig med mycket. Utan min mamma hade jag absolut inte stått här där jag står idag. Jaja, nu får det vara slut med förvirrade tankar...
...vet att jag inte får känna som jag gör nu. Känslan av att vilja kompensera. Vet att jag inte får. Men hatar att ha känslan och tankarna där. De känslor som jag bara vill skall försvinna. Försvinna för gott. Någon som har ett magiskt trållspö att låna ut?
Dags att rycka upp sig och ta sig ut på huvudstadens gator. Adjö.
Entreprenor i Nice
Kan ga in pa detaljer senare pa en svensk dator som kan skriva a a o fast med prickar... Men manga beslut senare sa kan jag stolt kalla mig sjalv for en akta entreprenor med en lagenhet i Goteborg. Goteborgare igen med andra ord. Fast just nu ar jag i Nice. Ganska nice faktiskt. Sjalv lat valdigt skrammande fran borjan men nu kanns det faktiskt helt okej och nastan lite skobt. Valdigt manga harliga manniskor har sa man behover inte ata middag sjalv om man valjer att definera det sa. Nu skall jag ga upp till rummet igen och packa lite saker for att bege mig ner till staden. Aterkommer senare, och inte med fyra veckors mellanrum det kan jag garantera.
Avoai eller hur man nu skriver pa franska.
Avoai eller hur man nu skriver pa franska.
