Följ mig på http://lyche.blogg.se istället
Kände att jag behövde en ny(blogg)start. Kanske ganska klassiskt men ändå. Känns som många av de inlägg jag viljat skriva inte passar in här. Varför vet jag egentligen inte. Bara att jag börjat på nytt. Bloggmässigt i alla fall. Kanske återkommer hit, kanske inte. Men följ med till http://lyche.blogg.se istället!
So long.
Hur blir man bra på att vara ledig?
Börjat bli lite bättre tror jag. Dock fortfarande på bortaplan, fortfarande svårt för att vara ledig hemma, hemma och ensam. Då känns det som om jag bara slösar bort dagen. Som om jag borde göra någon nytta fast jag bara är lat. Vet att det inte är så. Det är nyttigt att ta det lugnt och ibland inte göra någonting alls. Jag vet att jag behöver det. Men ändå är det så svårt. Ändå har jag så svårt för det. Frågan är varför? Gick över förväntan att vara ledig och ensam i Nice. Inte för att jag var så ensam. Var ensam sista dygnet. Men det var helt självvalt, var i ensamhetsbehov. Som jag blir ibland. Men nu är jag snart tillbaka i vardagen igen. Hemma. Ensam. Gör mig om jag skall vara helt ärlig lite skraj. Är rädd för hur jag kommer att känna. Hur jag kommer att må. Kanske tur att jag skall jobba så mycket. Nästan varje dag, något pass i alla fall. Kanske tur?
Annars så känner jag mig lite förvirrad just nu. Varit så mycket beslut att ta de senaste och jag känner mig väldigt nöjd med de beslut jag tagit. Men ändå har jag en konstig känsla. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Verkligen inte. Känner mig seg, lite full av ångest nästan. Ungefär som när man är bakfull. Bara det att jag inte druckit någonting de senaste dagarna som kan göra mig bakfull. Kan man bli bakfull efter för många beslut och förändringar?
Om jag skall vara helt ärligt så saknar jag min mor ibland. Men än man kanske borde när man är 22 år gammal och faktiskt klarar sig själv. För det är inte det det handlar om. Jag saknar min mamma som man saknar en vän. Min mamma är en väldigt nära vän som jag delar allting med. Att vara separerad från henne känns ganska jobbigt faktiskt. Eller rättare sagt. Att vara ifrån varandra är inte så jobbigt om man vet att man bara kan åka hem och träffa henne. Men när det faktiskt inte går. Då känns det jobbigare. Precis som mycket annat. Det är först när man inte kan få någonting som man saknar det. Och när man väl har det där hemma så uppskattar man det inte riktigt. Men det stämmer inte när det gäller mamma, jag uppskattar min mamma mer än någonsin. Min mamma har hjälpt mig med mycket. Utan min mamma hade jag absolut inte stått här där jag står idag. Jaja, nu får det vara slut med förvirrade tankar...
...vet att jag inte får känna som jag gör nu. Känslan av att vilja kompensera. Vet att jag inte får. Men hatar att ha känslan och tankarna där. De känslor som jag bara vill skall försvinna. Försvinna för gott. Någon som har ett magiskt trållspö att låna ut?
Dags att rycka upp sig och ta sig ut på huvudstadens gator. Adjö.
Entreprenor i Nice
Kan ga in pa detaljer senare pa en svensk dator som kan skriva a a o fast med prickar... Men manga beslut senare sa kan jag stolt kalla mig sjalv for en akta entreprenor med en lagenhet i Goteborg. Goteborgare igen med andra ord. Fast just nu ar jag i Nice. Ganska nice faktiskt. Sjalv lat valdigt skrammande fran borjan men nu kanns det faktiskt helt okej och nastan lite skobt. Valdigt manga harliga manniskor har sa man behover inte ata middag sjalv om man valjer att definera det sa. Nu skall jag ga upp till rummet igen och packa lite saker for att bege mig ner till staden. Aterkommer senare, och inte med fyra veckors mellanrum det kan jag garantera.
Avoai eller hur man nu skriver pa franska.
Avoai eller hur man nu skriver pa franska.
Det är mycket nu.
Jobb. Skola. Sista rycket för terminen. Projektdagboken. Reten. Relevent. Galapremiär. Personalfest. Stulen cykel. Flytt? Lägenhet. Etta. Masthugget. Jobb? Uppsägning? Försäkring. Cheerleading. Sommaruppvisning. Blandade känslor. Frukost. Mudcake. Personalprocent.
Det är mycket nu. Mycket bra. Lite dåligt. Snälla håll tummarna!
Återkommer.
Det är mycket nu. Mycket bra. Lite dåligt. Snälla håll tummarna!
Återkommer.
Kände mig som ett litet barn
Var på Willys idag. Inte för att handla. Inte ens som sällskap till någon som skulle handla. Jag var där för att panta. Gick dit med pet-flaskor enbart för att panta. Precis som man gjorde som liten. Då man fick uppdraget att panta burkarna och pet-flaskorna och så fick man pengarna som kvittorna genererade. Alla utom de för backarna med glasflaskor. De gav för mycket pengar. Kände mig som ett litet barn idag när jag lämna in mina kvitton till flickan i kassan. 17,50 kr blev dagens skörd. Räcker ju till en glass i alla fall :)
Panta mera, adjö.
Panta mera, adjö.
Vill rädda liv
Var på hjärt och lungräddningskurs igår! Blev så sjukt motiverad och peppad på något sätt. Klart man innan vetat lite hur man skall gå till väga ifall någon skulle få hjärtstopp. Visst minns man den där genomgången och den fula dockan man fick blåsa liv i under en gymnastiklektion på högstadiet. Men sedan dess har jag inte riktigt hållt mina kunskaper färsta om man säger så. I och med att vi har en hjärtdefilibirator (hjärtstartare med ström) i Gallerian där jag jobbar lite så måste all personal genomgå utibldning för att kunna använda den och självklart också grungläggande HLR. Utbildningen var igår. Två saker är det viktigaste att komma ihåg. 1) 30 komprimeringar och 2 inblåsningar 2) Du kan inte göra någon skada eller fel, gör du någonting gör du rätt och mer än om du inte gör någonting...! Blev som sagt väldigt berörd av utbildningen. Tänk att kunna rädda någons liv. Vilken oerhörd mätkig grej..! Inte så att jag går runt och hoppas att någon får hjärtstopp nu så jag kan får praktisera mina nya kunskaper. Verkligen inte! Det är snarare kunskaper som man önskar att man aldrig behöver ha någon användning utav. Men bara en så häftig sak man faktiskt kan göra med bara sina händer och sin egen utandningsluft. Vet i alla fall en sak. Skulle det hände någonting så är jag numera inte rädd att starta HLR, och jag antar att det var det som kursen ville att vi skulle känna.
Så kom ihåg, 30 komprimeringar och 2 inblåsningar. Så enkelt är det. Hjärtdefilibratorn, det är en helt annan story men en sjukt mäktik maskin. Bra att de finns utspridda på olika plater runt omrking i Varberg. Borde finnas överallt faktiskt!
Nu skall jag snart äta lunch med mor min. Mysigt. Inte sett henne på dryga två veckor nu. Behöver min mamma då och då. Som idag.
Auf Wiedersehn.
Så kom ihåg, 30 komprimeringar och 2 inblåsningar. Så enkelt är det. Hjärtdefilibratorn, det är en helt annan story men en sjukt mäktik maskin. Bra att de finns utspridda på olika plater runt omrking i Varberg. Borde finnas överallt faktiskt!
Nu skall jag snart äta lunch med mor min. Mysigt. Inte sett henne på dryga två veckor nu. Behöver min mamma då och då. Som idag.
Auf Wiedersehn.
Fullt upp - upp till huvudstaden
Fullspäckad dag. Som vanligt. Möte från 08.00 till 11.30. Runt stadsbiblioteket lämna böcker. Till eventbyrån. Jobb här. Lunch. Falafelrulle från Kungstorget (billigt och gott). Tillbaka till kontoret. Färdigställa att-göra-lista. Mer jobb. Event ikväll. Sen tåg till Stockholm. Äntligen. Verkligen längtat till den här helgen. Ledig torsdag, fredag, lördag, söndag och måndag- Shit. Kommer helt ärligt inte ihåg senast jag var ledig i 5 hela dagar. Nice! Känns faktiskt riktigt bra den här gången. Jag är värd att vara ledig. Faktiskt. Blir i för sig lite jobb med E-jakten imorgon på förmiddagen. Men sen ledig. Väl hemma sedan igen blir det fullt upp. Verkligen. Nästan mer än vanligt. E-jakten går ju av stapeln nu den 15:e och det är mycket kvar att göra där. Plus skolan inkl. grupparbete och läsande, distanskurserna och de arbete som krävs där med Reten och övertygande tal bl.a. Espresso House på det. Plus lite Pita kanske. Knowledge-eventet samma dag som Femmeträff nummer 3 sen också. Försöka andas där emellan. Älskar ju dock att ha mycket för mig så jag klagar inte egentligen. Bara konstaterar fakta.
Annars har jag tagit ett beslut. Känns väldigt bra att det är taget. För man måste ju våga. Men dumt att slänga sig ut utan fallskärm innan planet ens börjat närma sig marken. När jag ser land då skall jag hoppa. För annars kommer jag ångra mig för all framtid. Sitsen är väldigt ovan för min del. Brukar ju inte gå till så här. Brukar ju inte känna så här. Kanske just därför som det varit så svårt att veta hur jag skall göra. Men vad sjutton, det kan ju inte gå mer än åt skogen. Eller hur?
Utöver detta så är det bara hålla tummarna för att ett samtal skall gå våran väg idag. Gör det det lovar jag att återkomma om vad det handlar om. Just nu är det top-secret. Inte ens bloggen kan få ta del utav det. Återkommer som sagt. Men tills dess, snälla hjälp till att hålla tummarna. Hade varit så sjutk nice! Please.
Dags att fortsätta jobba. Work. Work.
Annars har jag tagit ett beslut. Känns väldigt bra att det är taget. För man måste ju våga. Men dumt att slänga sig ut utan fallskärm innan planet ens börjat närma sig marken. När jag ser land då skall jag hoppa. För annars kommer jag ångra mig för all framtid. Sitsen är väldigt ovan för min del. Brukar ju inte gå till så här. Brukar ju inte känna så här. Kanske just därför som det varit så svårt att veta hur jag skall göra. Men vad sjutton, det kan ju inte gå mer än åt skogen. Eller hur?
Utöver detta så är det bara hålla tummarna för att ett samtal skall gå våran väg idag. Gör det det lovar jag att återkomma om vad det handlar om. Just nu är det top-secret. Inte ens bloggen kan få ta del utav det. Återkommer som sagt. Men tills dess, snälla hjälp till att hålla tummarna. Hade varit så sjutk nice! Please.
Dags att fortsätta jobba. Work. Work.
Gammal sill och utkonkurerad?
Utförde ett experiment till lunch. Frågeställning: Kan man äta sill som gick ut i februari? Då jag inte hade öppnat burken och den hela tiden stått i kylskåp plus att det luktade bra så testade jag. Och det har gått bra. I alla fall än så länge. Var ju nu i alla fall ca. en timma sedan.. Fast i för sig så brukar det väll ta typ 8 timmar ifall man blir matförgiftad. Får helt enkelt avvakta och se.
Annars känner jag mig lite som gammal sill just nu. Sitter på jobbet. Ett utav dem. Känns verkligen inget roligt idag. Ledsen men det gör det inte. Frågan är om det är värt det? Okej. Bra erfarenheter men man skall väll må bra under tiden? Utkonkurerad är jag också. I alla fall när det gäller min kontorsplats. Praktikant E (datautvecklare) skall tydligen ha den platsen nu. Inte nog med det. Han skall tydligen använda en sprillans ny Mac-dator också. Ny dator som J lovat mig sen jag började här. Typ en av de 10 sakerna som han sagt och som jag inte sett röken av. Suck. Inte meningen att klaga men det känns så j*vla rötet. Jag skall tydligen sitta i köket nu när jag kommer. Jaja, nära till kaffet i alla fall. Alltid något. För det gäller väll att se det från den ljusa sidan? Får ryck på att jag inte får något vettigt ur J. Han ger mig ingenting att göra och sen klagar han på helt andra saker.
Jaja, nu får jag sluta klaga. Solen lyser ju! Och jag sitter här inne och gör ingen speciell nytta alls för tillfället. Jippi.
Hej svej, leverpastej.
Annars känner jag mig lite som gammal sill just nu. Sitter på jobbet. Ett utav dem. Känns verkligen inget roligt idag. Ledsen men det gör det inte. Frågan är om det är värt det? Okej. Bra erfarenheter men man skall väll må bra under tiden? Utkonkurerad är jag också. I alla fall när det gäller min kontorsplats. Praktikant E (datautvecklare) skall tydligen ha den platsen nu. Inte nog med det. Han skall tydligen använda en sprillans ny Mac-dator också. Ny dator som J lovat mig sen jag började här. Typ en av de 10 sakerna som han sagt och som jag inte sett röken av. Suck. Inte meningen att klaga men det känns så j*vla rötet. Jag skall tydligen sitta i köket nu när jag kommer. Jaja, nära till kaffet i alla fall. Alltid något. För det gäller väll att se det från den ljusa sidan? Får ryck på att jag inte får något vettigt ur J. Han ger mig ingenting att göra och sen klagar han på helt andra saker.
Jaja, nu får jag sluta klaga. Solen lyser ju! Och jag sitter här inne och gör ingen speciell nytta alls för tillfället. Jippi.
Hej svej, leverpastej.
Tycker inte om nattbussen
Det är en sak som jag tänker på varje gång det blir att jag tar 794 ut hem efter en kväll modell senare på stan. Men varför går de så sjukt sällan? Fick vänta på Centralen i 45 minuter inatt. Usch, tog i alla fall bussen 01.15 igår och den bussen är ändå okej om man jämför med de som går senare. Massa fulla dreggiga ungdomar på. Usch, nu låter jag som värsta gamla tanten som klagar på dagens ungdomar. Men så är det. Vissa kan verkligen inte bete sig på natten efter några öl det är en sak som är säker. Tyvärr gör nattbussen och allt som det innebär med promenaden hem från Bassås mitt i natten att det nästan inte är värt att vara ute så sent eller dricka så man inte kan ta bilen. Suck. Börjar jag bli gammal och för bekväm? Snart 22. Åldersnoja. Japp.
En annan sak. Shit vad alla är nykära och gulligulliga runt omkring just nu. Suck. Men visst är det gulligt. Blir verkligen glad för deras skull. Men måste de trycka upp det i ansiktet på en? Man känner ju sig inte så värst mycket mindre ensam då. Var ett ungt par inne när jag jobbade idag. Och medan de väntade på att jag skulle göra klart deras mat började de dansa mitt inne i restaurangen. Dansa och pussas. Så sjukt impulsivt och gulligt. Sådant man bara gör när man är nykär. Vill också vara nykär på våren. Det är då det passar allra bäst. På våren och kanske även på hösten. Äta glass i vårsolen, ha picknick i parken och gå omkring och hålla handen. Är det på hösten kan man gå långa promenader och sedan sitta och värma upp kinderna så de blir sådär varma och röda framför den öppna spisen. Oj. Nu drömde jag mig visst bort lite här. Men för att binda samman säcken. 22 år. Ja, jag vet, snart. Snart 22 år, singel och med en stark hatisk känsla mot nattbussen.
Nu skall jag faktiskt gå och lägga mig. Känner mig inte helt hundra idag. Speciellt ikväll. Hoppas det är borta när jag vaknar imorgon. För har varken tid, lust eller möjlighet att bli sjuk nu. Det går helt enkelt inte för sig. Så det så.
Sov gott.
En annan sak. Shit vad alla är nykära och gulligulliga runt omkring just nu. Suck. Men visst är det gulligt. Blir verkligen glad för deras skull. Men måste de trycka upp det i ansiktet på en? Man känner ju sig inte så värst mycket mindre ensam då. Var ett ungt par inne när jag jobbade idag. Och medan de väntade på att jag skulle göra klart deras mat började de dansa mitt inne i restaurangen. Dansa och pussas. Så sjukt impulsivt och gulligt. Sådant man bara gör när man är nykär. Vill också vara nykär på våren. Det är då det passar allra bäst. På våren och kanske även på hösten. Äta glass i vårsolen, ha picknick i parken och gå omkring och hålla handen. Är det på hösten kan man gå långa promenader och sedan sitta och värma upp kinderna så de blir sådär varma och röda framför den öppna spisen. Oj. Nu drömde jag mig visst bort lite här. Men för att binda samman säcken. 22 år. Ja, jag vet, snart. Snart 22 år, singel och med en stark hatisk känsla mot nattbussen.
Nu skall jag faktiskt gå och lägga mig. Känner mig inte helt hundra idag. Speciellt ikväll. Hoppas det är borta när jag vaknar imorgon. För har varken tid, lust eller möjlighet att bli sjuk nu. Det går helt enkelt inte för sig. Så det så.
Sov gott.
Mitt hem - min borg
Trivs verkligen i min lägenhet. Mycket. Men har nästan lite dåligt samvete för att jag inte "utnyttjar" den mer än jag gör. Blir ju en hel del i Göteborg och hemma i huset. Nästan alltid så att jag kommer hit ner på måndagförmiddag eller kväll och åker upp till Götevborg igen på torsdagkväll eller fredagmorgon. Blir ju så pga. mina jobb i Göteborg. Det är någonting jag själv valt. Inte så. Bara ett konstaterande. Ibland funderar jag på om det är värt att jag har lägenheten här nere över huvud taget. Kostar mig ju ändå en hel del. Och synd att låta den stå outnyttjad. Men trots allt så mår jag väldigt bra av att vara här. Gillar verkligen min lägenhet och gillar att vara i den. Även om mina grannar jämt påpekar att jag inte är här. Och då och då tror att jag flyttat härifrån. Men vem vet hur det blir lite längre fram. Kanske blir jag mer här? Eller kanske mindre? Det får tidenvisa. Ingen idé att spekulera i det här och nu idag.
Hade en jättemysig dag med min mor här nere i Varberg igår. Hon kom ner vid lunch, så gick vi tillsammans ner till Tovedals där vi åt jättegod italieninpirerad lunch. Sedan tittade vi lite i de affärer som lilla Varberg har att erbjuda. Hittade en vårjacka i sista affären! Blev en helt annan jacka än vad jag sett framför mig. Fick bli så. Ni vet när man sett någonting i huvudet och bara jämför med den så blir ingenting bra vad man än hittar. Precis så har det varit. Fast jag har ju sett min drömjacka på riktigt. Var den som jag såg i Stockholm förra året. Ni minns kanske den beiga trenchen. Suck. Alldeles för dyr. Blev en dalablå kappa istället. Snacka om helomvändning. I alla fall nöjd med den.
Tillbaka till vår dag. Vi gick i alla fall upp till lägenheten igen och gjorde oss var sin cappuccino från min espressomasin (första faktiskt, blev verkligen jättebra, långt över förväntan, gjort mig två stycker idag också faktiskt!). Sen tog vi på oss promenadskorna och tog bilen ner till Ankaret. Därifrån gick vi längs vattnet utanför kurorten bort till Apelviken och sen hem genom huset. Så himla mysigt. Gick bara och pratade och njöt av varandras sällskap. Min mamma har verkligen blivit mer och mer som min bästa kompis. Inte på det sättet som man har en bästa kompis i sin egen ålder. Utan snarare att det inte är lika mycket "mammigt", utan mer om om det vore en oerhört nära kompis som jag kan prata med om allt. Är oerhört tacksam för våran relation. Hade inte varit där jag är idag om det inte vore för henne. Bokstavligt talat. Utan min mor vet jag inte ens om jag hade orkar med allting. Tack för att du finns! Älskar dig.
Packa helgväskan. Ett avsnitt Grey's. Sen sova?
Hade en jättemysig dag med min mor här nere i Varberg igår. Hon kom ner vid lunch, så gick vi tillsammans ner till Tovedals där vi åt jättegod italieninpirerad lunch. Sedan tittade vi lite i de affärer som lilla Varberg har att erbjuda. Hittade en vårjacka i sista affären! Blev en helt annan jacka än vad jag sett framför mig. Fick bli så. Ni vet när man sett någonting i huvudet och bara jämför med den så blir ingenting bra vad man än hittar. Precis så har det varit. Fast jag har ju sett min drömjacka på riktigt. Var den som jag såg i Stockholm förra året. Ni minns kanske den beiga trenchen. Suck. Alldeles för dyr. Blev en dalablå kappa istället. Snacka om helomvändning. I alla fall nöjd med den.
Tillbaka till vår dag. Vi gick i alla fall upp till lägenheten igen och gjorde oss var sin cappuccino från min espressomasin (första faktiskt, blev verkligen jättebra, långt över förväntan, gjort mig två stycker idag också faktiskt!). Sen tog vi på oss promenadskorna och tog bilen ner till Ankaret. Därifrån gick vi längs vattnet utanför kurorten bort till Apelviken och sen hem genom huset. Så himla mysigt. Gick bara och pratade och njöt av varandras sällskap. Min mamma har verkligen blivit mer och mer som min bästa kompis. Inte på det sättet som man har en bästa kompis i sin egen ålder. Utan snarare att det inte är lika mycket "mammigt", utan mer om om det vore en oerhört nära kompis som jag kan prata med om allt. Är oerhört tacksam för våran relation. Hade inte varit där jag är idag om det inte vore för henne. Bokstavligt talat. Utan min mor vet jag inte ens om jag hade orkar med allting. Tack för att du finns! Älskar dig.
Packa helgväskan. Ett avsnitt Grey's. Sen sova?
Bojkott av dragéägg
Nu är det dags, bojkott för sådana där äckliga påskäggsgodisar som ser ut som färgglada påskägg och bara är fyllda med vitt "skum". Tror de kallas dragéägg.. Så äckliga! Förstår varför de bara finns vid påsk. Men samtidigt inte varför det skall finnas överhuvud taget, är det egentligen någon som gillar dem? Min mamma känner mig dock så bra att jag inte fick ett enda sådant. Fick choklad, kåla och lakrits istället. Mycket bättre. Tack! Dock ätit godis för ett helt år idag känns det som. Men det får man faktiskt på påskafton. Så det så.
God natt.
God natt.
Ny idol - eller i alla fall förebild
Detta inträffade för några veckor sedan. Tänkte skriva om det då men så kom någonting annat ivägen och kom att tänka på händelsen igen för några dagara sedan, om det inte var igår till och med. Så sjukt långa dagar nu de senaste. Med event fram till klockan 03.00 i natt. Faktiskt återigen lite förvånad att jag börjar "fungera" så bra även när det blir sent. Att kunna fokusera och prestera även efter klocka 23.00 brukar ju inte vara min starka sida. Men men, till saken. Jag har fått en ny idol. Tyvärr vet jag inte vad hon heter. Ja, för det är faktiskt en hon. Kanske en helt vanlig liten tjej men hon gjorde någonting som gjorde att jag ser upp till henne.
Så vad hände? Jo, jag arbetade ett pass på Arkaden. var inte så värst mycket att göra och två tjejer, dom kan ha varit mellan 11 och 13 år gamla eller någonting i den stilen. Är så sjukt svårt att avgöra ålder på unga tjejer numera. Verkligen dösvårt! Blir ibland helt chockad när man får fram legitimationen (då personen skall betala med sitt kort) och man får se födelseåret, ibland tror man inte riktigt sina ögon. Ofta är de mycket yngre än vad de se ut att var. Men i alla fall, tillbaka till historien. De två flickorna står i alla fall och dividerar om vad de skall köpa eller inte köpa. Ni vet, "vad skall du ha?" och "skall du ha någonting att äta till eller bara att dricka?" osv. Efter en stunds överläggande beställer den ena tjejen en coca cola light. När det är den andra tjejens tur kommer hon fram och säger högt och tydligt "jag skulle gärna vilja ha en vanlig cola och jag skall i alla fall ha någonting att äta, jag tar en mudcake tack". Sån sjukt skön tjej. Ni vet den där åldern när man inte skall sticka ut. Inte vara som alla andra. Och det är även då i den åldern som det börjar divideras om vad som man "borde" äta och inte. Att denna lilla söta flicka stod emot trycket och valde någonting hon ville ha trots att tjejkompisen inte gjorde det gör henne till min nya förebild. Bra jobbat tjejen! Jag tror på dig!
Time to go. Good bye.
Så vad hände? Jo, jag arbetade ett pass på Arkaden. var inte så värst mycket att göra och två tjejer, dom kan ha varit mellan 11 och 13 år gamla eller någonting i den stilen. Är så sjukt svårt att avgöra ålder på unga tjejer numera. Verkligen dösvårt! Blir ibland helt chockad när man får fram legitimationen (då personen skall betala med sitt kort) och man får se födelseåret, ibland tror man inte riktigt sina ögon. Ofta är de mycket yngre än vad de se ut att var. Men i alla fall, tillbaka till historien. De två flickorna står i alla fall och dividerar om vad de skall köpa eller inte köpa. Ni vet, "vad skall du ha?" och "skall du ha någonting att äta till eller bara att dricka?" osv. Efter en stunds överläggande beställer den ena tjejen en coca cola light. När det är den andra tjejens tur kommer hon fram och säger högt och tydligt "jag skulle gärna vilja ha en vanlig cola och jag skall i alla fall ha någonting att äta, jag tar en mudcake tack". Sån sjukt skön tjej. Ni vet den där åldern när man inte skall sticka ut. Inte vara som alla andra. Och det är även då i den åldern som det börjar divideras om vad som man "borde" äta och inte. Att denna lilla söta flicka stod emot trycket och valde någonting hon ville ha trots att tjejkompisen inte gjorde det gör henne till min nya förebild. Bra jobbat tjejen! Jag tror på dig!
Time to go. Good bye.
Gratis glass är extra god
Kort rappport: Att få tag i glass var lättare sagt än gjort. Första kiosen hade inte fått in glass ännu. Andra kiosen hade jättefå sorter. Vi tänkte om. Tänkte säkert kort. Tänkte McDonalds. Kära Donken. Flurry eller mjukglass med chokladsås. Visade sig att vi valde rätt kassa (vilket jag ALDRIG göra annars). I vår kassa fanns en ny tjej som var under träning. Verkligen rätt kassa kanske du undrar. Japp. För när vi kom fram stod hon och tränade på just glass. Så vi fick våra glassar gratis :) blev en mjukglass med kolatopping för mig och en Flurry med Oreo (!) för R. Tog med dem upp till kontoret och hoppade ut genom fönstret och njöt av solen och den gratis glassen på taket. Bra drag! Nöjd.
Gratis är gott heter det ju. Men gör nu om ordspråket till: Gratis glass i solen är ännu godare :)
Ha det toppen.
Gratis är gott heter det ju. Men gör nu om ordspråket till: Gratis glass i solen är ännu godare :)
Ha det toppen.
Glassiga visitkort
Tror nästan det går lite "inflation" i visitkort. De skall vara så speciella och udda att de helt enkelt blir too much. Har sett de mesta, det ena är limegrönt, det andra runt, ett tredje genomskinligt. Är inte visitkort egentligen bara ett sätt att ge någon sina kontaktuppgifter på ett snabb och behändigt sätt. Jo, visst, ett häftigt visitkort lyser upp plånboken och sticker ut i mängden. Men om mängden blir självlysande. Spelar det inte då ut sin roll lite? Bara en tanke.
Här är ett kreativt sätt att skapa sina visitkort. Frågan är bara hur det får plats i plånboken ;)
Glassigt? Egentligen inte. Men är oerhört sugen på att köpa en glass och komma ut från kontoret. Sätta mig nere vid kanalen med en mjukglass, med solglasögonen på och bara njuta av solen..! Dålig tajming och äta lunch vid halv ett idag. Enda tillfället då det inte var sol. Och när det inte är sol är det inte särskilt varmt tyvärr. Men det hör väll våren till. Varm och kallt om vartannat. Men också den totala lyckokänslan av glädje när solan väl väljer att värma våra vinterbleka kinder för första gången. Fräknar.
Solen skiner. Lovely. Soliga hälsningar.
PS. Nu går R och ja och köper glass, så det så.
Här är ett kreativt sätt att skapa sina visitkort. Frågan är bara hur det får plats i plånboken ;)
Glassigt? Egentligen inte. Men är oerhört sugen på att köpa en glass och komma ut från kontoret. Sätta mig nere vid kanalen med en mjukglass, med solglasögonen på och bara njuta av solen..! Dålig tajming och äta lunch vid halv ett idag. Enda tillfället då det inte var sol. Och när det inte är sol är det inte särskilt varmt tyvärr. Men det hör väll våren till. Varm och kallt om vartannat. Men också den totala lyckokänslan av glädje när solan väl väljer att värma våra vinterbleka kinder för första gången. Fräknar.
Solen skiner. Lovely. Soliga hälsningar.
PS. Nu går R och ja och köper glass, så det så.
Sjuka kurser
Sitter här och kollar på vilka kurser man kan välja att läsa på distans nästa termin. Vissa kurser får en att verkligen tappa hakan och ifrågasätta vad högskolestudier egentligen får innefatta. Faktiskt ritktigt roande..!Här kommer ett dagsplock:
Isländska sagor, 7,5 hp
Fårproduktion och företagande 10 hp
Trädgårdsterapi, introduktionskurs,15 hp
Bloggens teori och praktik, 7,5 hp
Den norrländska staden: en bebyggelsehistoria, 7,5 hp
Lycka och elände, 7,5 hp
Huliganism, kroppsfixering och idrottsliga ideal, 15 hp
Design för det goda livet 7.5 hp
Hotet från himlen 7.5 hp
Virkeslära 7.5 hp
Här kommer dock min absoluta favorit (och jo, det är på riktigt):
Meningen med livet A, 15 hp
Nästan lite sugen på att ta någon av dessa bara för att se vad de innebär. Kanske vore skönt att få reda på vad meningen med livet är efter bara 15 högskolepoäng. Värt att tänka på. Och gjorde inte detta dig sugen på att börja studera på högskolan så gör nog ingenting det. :)
Dags att sova. God natt.
Wisdom begins in wonder.
- Sokrates
Man lär sig ingenting om man inte frågar. Det gäller att bara våga fråga. Våga ifrågasätta. Det värsta man kan få är ett nej. Och hur farligt är det egentligen. Det är någonting ja blivit betydligt bättre på bara det sista. Att våga. Våga ta steget. Våga slänga iväg det där mailet som kanske känns lite jobbigt. Ringa det där samtalet som man drar sig lite för. Alltid hittar någonting annat man borde göra innan. Känner ni igen er?
Träffade S igår, en otroligt inspirerande kvinna som har en såndan där energi som bara smittar av sig. Vissa människor tar energi utav en, andra ger energi. S ger vekligen energi. Och trots att vi inte träffats sedan trean på gymnasiet, ganska exakt tre (!) år sedan så var hon lika varm och härlig som jag mindes henne. Lunchade och pratade i över 3 timmar igår. Tack för inspirationen! För ni som undrar vem denna S är så är det från början en föreläsare vi hade i gymnasiet under UF-kursen, hon blev sedan våran rådgivare då hon för tillfället arbetade som marknadsanalytiker. Idag är hon centrumledare för Arkaden och Kompassen. Verkar vara ett otroligt spännande och varierande jobb!
Utöver detta landade en annan S min allra äldsta vän (barndomsvän alltså, inte äldsta som i hög ålder då vi är jämngamla) i Sverige och Göteborg igen efter att ha varit borta i Asien och Australien i ungefär 5 månader. Saknat honom jättemycket. Mer än jag trodde jag skulle göra faktiskt. För trots att vi inte ses sådär jätteofta så vet jag alltid att han finns där. Och när vi träffas så känns det som den mest naturliga saken i världen. Ser fram emot att ses till helgen. Massor! Min bror och jag.
Dags att cykla ner till stationen och vidare med tåget till Kungsbacka nu. Jobb som väntar. Dock bara 3½ timmar så det är ett kortispass. Skönt dock. Mycket i skolan imorgon. Hur kommer det sig att lärare alltid lyckas att lägga allting samma dagar för? Någon som har något bra svar?
Time to leave.
Man lär sig ingenting om man inte frågar. Det gäller att bara våga fråga. Våga ifrågasätta. Det värsta man kan få är ett nej. Och hur farligt är det egentligen. Det är någonting ja blivit betydligt bättre på bara det sista. Att våga. Våga ta steget. Våga slänga iväg det där mailet som kanske känns lite jobbigt. Ringa det där samtalet som man drar sig lite för. Alltid hittar någonting annat man borde göra innan. Känner ni igen er?
Träffade S igår, en otroligt inspirerande kvinna som har en såndan där energi som bara smittar av sig. Vissa människor tar energi utav en, andra ger energi. S ger vekligen energi. Och trots att vi inte träffats sedan trean på gymnasiet, ganska exakt tre (!) år sedan så var hon lika varm och härlig som jag mindes henne. Lunchade och pratade i över 3 timmar igår. Tack för inspirationen! För ni som undrar vem denna S är så är det från början en föreläsare vi hade i gymnasiet under UF-kursen, hon blev sedan våran rådgivare då hon för tillfället arbetade som marknadsanalytiker. Idag är hon centrumledare för Arkaden och Kompassen. Verkar vara ett otroligt spännande och varierande jobb!
Utöver detta landade en annan S min allra äldsta vän (barndomsvän alltså, inte äldsta som i hög ålder då vi är jämngamla) i Sverige och Göteborg igen efter att ha varit borta i Asien och Australien i ungefär 5 månader. Saknat honom jättemycket. Mer än jag trodde jag skulle göra faktiskt. För trots att vi inte ses sådär jätteofta så vet jag alltid att han finns där. Och när vi träffas så känns det som den mest naturliga saken i världen. Ser fram emot att ses till helgen. Massor! Min bror och jag.
Dags att cykla ner till stationen och vidare med tåget till Kungsbacka nu. Jobb som väntar. Dock bara 3½ timmar så det är ett kortispass. Skönt dock. Mycket i skolan imorgon. Hur kommer det sig att lärare alltid lyckas att lägga allting samma dagar för? Någon som har något bra svar?
Time to leave.
Skall jag blåsa?
Ni vet när man var liten och slog sig så kändes det alltid lite bättre om mamma eller pappa blåste på ditt sår. För visst var det så, visst gjorde det lite mindre ont om någon blåste? Om jag skall vara helt ärlig så har jag alltid trott att det bara är en psykisk grej, att man liksom tänker på någonting annan lite och att det just därför känns lite bättre, att någon bryr sig om att du har ont. Men till min stora förvåning så ligger det faktiskt lite sanning bakom detta. Läste i en bok om Stress en utförlig förklaring på hur och varför vi känner smärta. Man kan kort förklara det så att vi överallt på kroppen (ah, nästan överallt, tex. inte i hjärnan) har smärtreceptorer som reagerar på olika saker. Vissa på värme och kyla och andra på andra stimuli. Dessa signaler leds i alla fall vidare genom speciella nervtrådar in till benmärgen och vidare upp till hjärnan (dvs. först då reagerar du på signalen och tar bort handen från den varma plattan).
Saken är den att uttrymmet i benmärgen är begränsat, dvs. all information kan inte gå igenom passagen och vidare upp till hjärnan på samma gång. Tänk dig en trång grind varigenom många typer av information vill passera samtidigt. Det går inte. Genom att blåsa på såret, eller snarare de recepteror kring såret, stimulerar man andra beröringsreceptorer med vällustig information. Denna vällustiga informaion kommer alltså att konkurrera med den olustiga (aj-) informationen om uttrymmet i benmärgen. En del utav smärtsignalerna kommer alltså inte att få plats och skickas vidare upp till sin hjärna. Dvs. det gör mindre ont än om du inte hade blåst på såret. Hänger du med? Man lär sig verkligen någonting nytt varje dag.
Ny tid. Sommartid. En timma frammåt.
Saken är den att uttrymmet i benmärgen är begränsat, dvs. all information kan inte gå igenom passagen och vidare upp till hjärnan på samma gång. Tänk dig en trång grind varigenom många typer av information vill passera samtidigt. Det går inte. Genom att blåsa på såret, eller snarare de recepteror kring såret, stimulerar man andra beröringsreceptorer med vällustig information. Denna vällustiga informaion kommer alltså att konkurrera med den olustiga (aj-) informationen om uttrymmet i benmärgen. En del utav smärtsignalerna kommer alltså inte att få plats och skickas vidare upp till sin hjärna. Dvs. det gör mindre ont än om du inte hade blåst på såret. Hänger du med? Man lär sig verkligen någonting nytt varje dag.
Ny tid. Sommartid. En timma frammåt.
Barnsligt roligt och vuxet kaffe
Varit iväg med far min idag efter jobbet. Vi åkte go-kart tillsammans med en utav hans kollegor. Det är verkligen så sinnesjukt roligt, riktigt j*vla roligt! Jag blir som ett litet barn, ett litet barn som tror jag är racerförare. Tack pappa för att du fick med mig på detta väldigt oväntade initiativ. Måste se till att göra det igen snart. Och oftare. Även om det är sinnesjukt dyrt. 120 kr för 8 minuter, det är 15 kr i minuten. Sinnesjukt! Men ibland är det faktiskt värt det. Så det så.
En annan sak som nästan får mig att skratta är när jag tittade igenom mina gamla blogginlägg. Det är faktiskt ganska sjukt hur mycket som förändras bara på så kort tid som jag har bloggat, ett drygt år. Började blogga 19 Januari, 09:29 och detta blir mitt 208:e blogginlägg. Ganska tidigt i min blogg beskrev jag hur jag hade så smått börjat dricka kaffe. Latte Macchiato och helst med sojamjölk. Haha! Väldigt komiskt.
22 januari 2008: "Jo så är det. Har sedan några veckor tillbaka börjar dricka kaffe. Eller ja, latte i alla fall. Kommit fram till att min absoluta favorit är Latte Macchiato, dvs. en stor latte men enbart med en espresso shot och när man häller i mjölken före espresson. Men tro inte att jag övergett te, jag älskar fortfarande te!"
8 april 2008: "Har kommit fram till att en Latte Macchiato är ännu godare med sojamjök i, så det så."
Idag dricker jag nästan bara bryggkaffe eller små cappucchino, oftast då med en extra shot espresso i. Det senaste har jag också börjat föredra mitt kaffe helt svart, eller med bara en liten gnutta (skönhetsfläck) mjölk i. Tänkt vad smaken kan ändras. För bara några månader sedan hade jag en maxgräns på en kopp kaffe om dagen. Och "kaffefria-dagar" var någonting jag hade ofta. Nu dricker jag lätt 3 koppar kaffe om dagen, i snitt. Ibland så mycket mer. "Kaffefria-dagar" har jag fortfarande, dock väldigt få. Kaffe är ju så enormt gott. Dricker dock fortfarande te. Även nu slutet på mars 2009. Dricker alltid te till frukosten och sen ofta en kopp te på kvällen innan sovdags :)
Nu skall jag och far min äta skaldjurssupé.
Teknik skall bara fungera!
Finns det någonting mer irreterande än när tekniken krånglar?! Teknik skall bara fungera. Punkt. Får ryck på att saker inte fungerar när jag inte kan göra någonting åt det. Blä. Som nu. Nu är plötsligt min "header" på bloggen borta. Varför?! Förstår ingenting. Suck. Teknik skall bara fungera. Inklusive mitt tangentbord på min bärbara dator. Ibland lägger det bara helt enkelt av. Finns inget mer irretarande. Mitt i en mening så bara slutar det fungera. Det är någonting som verkligen kan få mig att flippa. Teknik skall bara fungera. Precis som mascara bara skall finnas och aldrig ta slut.
Punkt.
Stress = en störd relation
"Stress är den störda relationen mellan det
som krävs av dig och det som du har att ge"
Bokat min helg i huvudstaden nu. Eller helg och helg, blir en ganska lång trip. Onsdag kväll till tisdag lunch. Inte illa. Ledig så länge. Men man kan ju inte alltid jobba hela tiden, inte ens jag ;) Måste ju roa mig lite ibland också. Även om jag, till skillnad från många andra, verkligen älskar att jobba. Tycker verkligen det är roligt att jobba. Så det så. Men så skönt att få byta miljö lite. Även om det "bara" är till Stockholm och över några dagar. Men att få byta miljö känns lite lyxigt. Som någonting man gör som nästan är lite busigt. Det motverkar stress för mig, motverkar vardagsstressen. Ett sätt att belöna mig själv.
Skönt att den här dagen är slut, det är en sak som är säker. Tenta i ekonomistyrning och så ett 5-minuters tal på det. Pust och suck. Andas ut. Ny dag imorgon. Då väntar en 24-timmars tävling nere på Campus. Skall bli spännande att se vad det kan ge och resultera i. Vi har ju ingen aning om vilket uppdraget blir. Men som sagt, ny dag imorgon, dags att borsta tänderna, bädda upp sängen och gå och lägga mig. Och när jag vaknar i morgon bitti hoppas jag att huvudvärken är borta. Antar att det beror på att man varit anspänd och sedan slappnat av. Precis som efter en kappsegling när jag var yngre.
Sov gott och dröm sött. Jag skall drömma om Stockholm.
som krävs av dig och det som du har att ge"
Bokat min helg i huvudstaden nu. Eller helg och helg, blir en ganska lång trip. Onsdag kväll till tisdag lunch. Inte illa. Ledig så länge. Men man kan ju inte alltid jobba hela tiden, inte ens jag ;) Måste ju roa mig lite ibland också. Även om jag, till skillnad från många andra, verkligen älskar att jobba. Tycker verkligen det är roligt att jobba. Så det så. Men så skönt att få byta miljö lite. Även om det "bara" är till Stockholm och över några dagar. Men att få byta miljö känns lite lyxigt. Som någonting man gör som nästan är lite busigt. Det motverkar stress för mig, motverkar vardagsstressen. Ett sätt att belöna mig själv.
Skönt att den här dagen är slut, det är en sak som är säker. Tenta i ekonomistyrning och så ett 5-minuters tal på det. Pust och suck. Andas ut. Ny dag imorgon. Då väntar en 24-timmars tävling nere på Campus. Skall bli spännande att se vad det kan ge och resultera i. Vi har ju ingen aning om vilket uppdraget blir. Men som sagt, ny dag imorgon, dags att borsta tänderna, bädda upp sängen och gå och lägga mig. Och när jag vaknar i morgon bitti hoppas jag att huvudvärken är borta. Antar att det beror på att man varit anspänd och sedan slappnat av. Precis som efter en kappsegling när jag var yngre.
Sov gott och dröm sött. Jag skall drömma om Stockholm.
