Börjat bli lite bättre tror jag. Dock fortfarande på bortaplan, fortfarande svårt för att vara ledig hemma, hemma och ensam. Då känns det som om jag bara slösar bort dagen. Som om jag borde göra någon nytta fast jag bara är lat. Vet att det inte är så. Det är nyttigt att ta det lugnt och ibland inte göra någonting alls. Jag vet att jag behöver det. Men ändå är det så svårt. Ändå har jag så svårt för det. Frågan är varför? Gick över förväntan att vara ledig och ensam i Nice. Inte för att jag var så ensam. Var ensam sista dygnet. Men det var helt självvalt, var i ensamhetsbehov. Som jag blir ibland. Men nu är jag snart tillbaka i vardagen igen. Hemma. Ensam. Gör mig om jag skall vara helt ärlig lite skraj. Är rädd för hur jag kommer att känna. Hur jag kommer att må. Kanske tur att jag skall jobba så mycket. Nästan varje dag, något pass i alla fall. Kanske tur? 

Kan ga in pa detaljer senare pa en svensk dator som kan skriva a a o fast med prickar... Men manga beslut senare sa kan jag stolt kalla mig sjalv for en akta entreprenor med en lagenhet i Goteborg. Goteborgare igen med andra ord. Fast just nu ar jag i Nice. Ganska nice faktiskt. Sjalv lat valdigt skrammande fran borjan men nu kanns det faktiskt helt okej och nastan lite skobt. Valdigt manga harliga manniskor har sa man behover inte ata middag sjalv om man valjer att definera det sa. Nu skall jag ga upp till rummet igen och packa lite saker for att bege mig ner till staden. Aterkommer senare, och inte med fyra veckors mellanrum det kan jag garantera.


Avoai eller hur man nu skriver pa franska.

Jobb. Skola. Sista rycket för terminen. Projektdagboken. Reten. Relevent. Galapremiär. Personalfest. Stulen cykel. Flytt? Lägenhet. Etta. Masthugget. Jobb? Uppsägning? Försäkring. Cheerleading. Sommaruppvisning. Blandade känslor. Frukost. Mudcake. Personalprocent.

Det är mycket nu. Mycket bra. Lite dåligt. Snälla håll tummarna!


Återkommer.

Var på Willys idag. Inte för att handla. Inte ens som sällskap till någon som skulle handla. Jag var där för att panta. Gick dit med pet-flaskor enbart för att panta. Precis som man gjorde som liten. Då man fick uppdraget att panta burkarna och pet-flaskorna och så fick man pengarna som kvittorna genererade. Alla utom de för backarna med glasflaskor. De gav för mycket pengar. Kände mig som ett litet barn idag när jag lämna in mina kvitton till flickan i kassan. 17,50 kr blev dagens skörd. Räcker ju till en glass i alla fall :)




Panta mera, adjö.

Var på hjärt och lungräddningskurs igår! Blev så sjukt motiverad och peppad på något sätt. Klart man innan vetat lite hur man skall gå till väga ifall någon skulle få hjärtstopp. Visst minns man den där genomgången och den fula dockan man fick blåsa liv i under en gymnastiklektion på högstadiet. Men sedan dess har jag inte riktigt hållt mina kunskaper färsta om man säger så. I och med att vi har en hjärtdefilibirator (hjärtstartare med ström) i Gallerian där jag jobbar lite så måste all personal genomgå utibldning för att kunna använda den och självklart också grungläggande HLR. Utbildningen var igår. Två saker är det viktigaste att komma ihåg. 1) 30 komprimeringar och 2 inblåsningar 2) Du kan inte göra någon skada eller fel, gör du någonting gör du rätt och mer än om du inte gör någonting...! Blev som sagt väldigt berörd av utbildningen. Tänk att kunna rädda någons liv. Vilken oerhörd mätkig grej..! Inte så att jag går runt och hoppas att någon får hjärtstopp nu så jag kan får praktisera mina nya kunskaper. Verkligen inte! Det är snarare kunskaper som man önskar att man aldrig behöver ha någon användning utav. Men bara en så häftig sak man faktiskt kan göra med bara sina händer och sin egen utandningsluft. Vet i alla fall en sak. Skulle det hände någonting så är jag numera inte rädd att starta HLR, och jag antar att det var det som kursen ville att vi skulle känna.

Så kom ihåg, 30 komprimeringar och 2 inblåsningar. Så enkelt är det. Hjärtdefilibratorn, det är en helt annan story men en sjukt mäktik maskin. Bra att de finns utspridda på olika plater runt omrking i Varberg. Borde finnas överallt faktiskt!

Nu skall jag snart äta lunch med mor min. Mysigt. Inte sett henne på dryga två veckor nu. Behöver min mamma då och då. Som idag.


Auf Wiedersehn.

Dags att summera mina dagar i Stockholm. Tänkte inte göra det på det vanliga sättet utan vara lite orginell och sammanställa helgen i min alldeles egna "hissa och dissa lista". So nu kör vi.

Hissa

* Vännerna i Stockholm, älskar verkligen mina vänner i Stockholm. Vi träffas inte särskilt ofta (ganska förståligt när man bor på olika sidor av landet) men när vi väl träffas känns det som om vi gjorde det varje dag. Kan vara så avslappnad och bara vara med dem. Tack! Träffade en del nya människor också, alltid trevligt!
* Sol och ledighet, är en kombination som är svår att slå. Det är då det är okej att sitta på en klippa vid havet, äta sushi och glass och bara vara. Fräknar på nästan också, äntligen!
* X2000 - tyst kupé, sjukt underskattat faktiskt. X2000 tar bara 3 timmar hela vägen, och i den tysta kupén slipper man skrikande barn och högt ljud från några hörlurar som gör att vederbörande bör på tinnetus innan de fyller vuxen. Tyst kupé kommer det definitivt att bli framöver.
* GBG - STHLM 95 kr, räcker med att skriva så, sjukt billigt, nice.
* Ben n' Jerry's Half Baked och Caramel Chew Chew, levt på glass denna helgen. Nästan lite av helgens tema så här i efterhand. Fått upp ögonen för Ben n' Jerrys på riktigt. Ny kärlek. Suck.
* Tunnelbana, finns många åsikter om tunnelbana gentemot spårvagn och jag skall inte tillägga något i den debatten. Bara konstatera att tunnelbana är grymt smidigt, går fort, går ofta (får man vänta mer än 5 minuter suckar man!) och en annan sak: det finns mobiltäckning, mycket bra!
* Blåbärsvåfflor, du gjorde det igen E, världens godaste våfflor. Tänk er själva en kombination av våfflor och blåbärsmuffins. Mums!
* Förmågan att koppla bort, förmågan att koppla av. Stänga av alla måsten och att-göra-listor. Nästan inte kollat mailen eller mobilen. Skönt och faktiskt oerhört välbehövligt.

Dissa

* Insikten av allt som MÅSTE göras, koppla på igen, tyvärr ett måste. Fyra fulla post-its med saker som måste göras. Komma ikapp och förbi helt enkelt. Men det är väll dessa saker som gör att det är så skönt att komma bort, att ta semester, eller hur?
* Måndagsångest på en tisdag, att vara ledig på måndagen är underbart, men måndagsångesten infann sig ändå, fast på tisdags morgonen.
* GBG-Varberg 88 kr, oförskämt dyrt. Riktigt dåligt.
* Ben n' Jerry's Chocolate Macademia,  levde tyvärr inte upp till förväntningarna. Slutsats: Macademiska nötter är goda salta, men inte i sötsaker.
* ICA, dålig stil att inte ha Haegendaz Cappuccino Caramel Truffle när man vill köpa den. Dåligt!
* Kissenödig på tåget / toaletter på tåget, usch att behöva gå på toaletten när man åker tåg. Luktar illa och skakar så man blir helt åksjukt. Och hur länge som helst kan man ju inte hålla sig? Då får man inkontinensbesvär har jag hört.
* Ingen tillgång till skrivare, när man behöver skriva ut är ingen bra grej. Fick sitta och skriva av hela mitt tal för hand. Lite positivt var dock att jag lärde mig det ganska bra genom att behöva skriva av det. Dock oerhört tidskrävande att först skriva på datorn och sen en gång till för hand.
* Dubbelbokningar, att titta i sin kalender och inse att man bokat två saker på samma dag är ingen kul känsla. Löst nu dock :)
* Packning, är så obeskrivligt trött på att släpa på packning.. Kan man inte lösa det på något smidigare sätt..? Usch, dags att packa för Göteborg idag igen. Suck.
* Ingen täckning på kortet, att inse att man inte har några pengar kvar på VISA-kortet är ganska tungt. Vart sjutton tog alla pengarna vägen? Det är dyrt att ha semester. Men värt det? Ja!

Det var nog det hela för den här gången. Tack ni alla som gjorde min vistelse i vår kära huvudstad till det bästa på mycket mycket länge. Tack!

Nu är det dags att ta tag i livet igen, duscha, plugga, gruppmöte med F, HLR-kurs och Retorikarbete ikväll. Sen GBG ikväll eller tidigt imorgon. Möte, jobba, speltest (?), AW, sen jobb lördag + söndag + måndag + tisdag.. Är inte livet underbart?! :)


Njut av dagen.

Fullspäckad dag. Som vanligt. Möte från 08.00 till 11.30. Runt stadsbiblioteket lämna böcker. Till eventbyrån. Jobb här. Lunch. Falafelrulle från Kungstorget (billigt och gott). Tillbaka till kontoret. Färdigställa att-göra-lista. Mer jobb. Event ikväll. Sen tåg till Stockholm. Äntligen. Verkligen längtat till den här helgen. Ledig torsdag, fredag, lördag, söndag och måndag- Shit. Kommer helt ärligt inte ihåg senast jag var ledig i 5 hela dagar. Nice! Känns faktiskt riktigt bra den här gången. Jag är värd att vara ledig. Faktiskt. Blir i för sig lite jobb med E-jakten imorgon på förmiddagen. Men sen ledig. Väl hemma sedan igen blir det fullt upp. Verkligen. Nästan mer än vanligt. E-jakten går ju av stapeln nu den 15:e och det är mycket kvar att göra där. Plus skolan inkl. grupparbete och läsande, distanskurserna och de arbete som krävs där med Reten och övertygande tal bl.a. Espresso House på det. Plus lite Pita kanske. Knowledge-eventet samma dag som Femmeträff nummer 3 sen också. Försöka andas där emellan. Älskar ju dock att ha mycket för mig så jag klagar inte egentligen. Bara konstaterar fakta.

Annars har jag tagit ett beslut. Känns väldigt bra att det är taget. För man måste ju våga. Men dumt att slänga sig ut utan fallskärm innan planet ens börjat närma sig marken. När jag ser land då skall jag hoppa. För annars kommer jag ångra mig för all framtid. Sitsen är väldigt ovan för min del. Brukar ju inte gå till så här. Brukar ju inte känna så här. Kanske just därför som det varit så svårt att veta hur jag skall göra. Men vad sjutton, det kan ju inte gå mer än åt skogen. Eller hur?

Utöver detta så är det bara hålla tummarna för att ett samtal skall gå våran väg idag. Gör det det lovar jag att återkomma om vad det handlar om. Just nu är det top-secret. Inte ens bloggen kan få ta del utav det. Återkommer som sagt. Men tills dess, snälla hjälp till att hålla tummarna. Hade varit så sjutk nice! Please.


Dags att fortsätta jobba. Work. Work.

Tittade precis på ett avsnitt av Grey's Anatomy. Kära Grey's Anatomy. Äntligen är de förlovade. Men avsnittet slutade i alla fall med ett citat som är värt att citera så här innan sovdags.

"Maybe we have to become a little messed up - to be able to step up"

Sant. Word.


God natt.

Utförde ett experiment till lunch. Frågeställning: Kan man äta sill som gick ut i februari? Då jag inte hade öppnat burken och den hela tiden stått i kylskåp plus att det luktade bra så testade jag. Och det har gått bra. I alla fall än så länge. Var ju nu i alla fall ca. en timma sedan.. Fast i för sig så brukar det väll ta typ 8 timmar ifall man blir matförgiftad. Får helt enkelt avvakta och se.

Annars känner jag mig lite som gammal sill just nu. Sitter på jobbet. Ett utav dem. Känns verkligen inget roligt idag. Ledsen men det gör det inte. Frågan är om det är värt det? Okej. Bra erfarenheter men man skall väll må bra under tiden? Utkonkurerad är jag också. I alla fall när det gäller min kontorsplats. Praktikant E (datautvecklare) skall tydligen ha den platsen nu. Inte nog med det. Han skall tydligen använda en sprillans ny Mac-dator också. Ny dator som J lovat mig sen jag började här. Typ en av de 10 sakerna som han sagt och som jag inte sett röken av. Suck. Inte meningen att klaga men det känns så j*vla rötet. Jag skall tydligen sitta i köket nu när jag kommer. Jaja, nära till kaffet i alla fall. Alltid något. För det gäller väll att se det från den ljusa sidan? Får ryck på att jag inte får något vettigt ur J. Han ger mig ingenting att göra och sen klagar han på helt andra saker.

Jaja, nu får jag sluta klaga. Solen lyser ju! Och jag sitter här inne och gör ingen speciell nytta alls för tillfället. Jippi.


Hej svej, leverpastej.

Om någonting bara tar energi skall man då säga stopp? Hur vet man när det är dags att sätta ner foten? Har två saker som tar energi ifrån mig just nu. Den ena saken har jag om och om igen lovat att den inte får ta mer energi. Att det helt enkelt inte är värt det. Men så ibland känns allting bra och då vill jag hoppas och tro att situationen är hållbar. Men det är den inte. Kan inte gå omkring och trippa på tå för någon annans skull. Jag skall göra det som jag mår bra av. Även om det innabär att göra någon annan besviken. Tyvärr är det så ibland. Inte värt att gå omkring och ständigt må dåligt över en sådan sak. Om man drömmer mardrömmar om det så är det väll ändå dags att dra ett sträck? Säga att det räcker här och nu?

Dags att sova. Det är en sak som är säker. Så. Seså, logga ur msn nu och hopp i säng.


Dröm sött. Inga fler mardrömmar.

Det är en sak som jag tänker på varje gång det blir att jag tar 794 ut hem efter en kväll modell senare på stan. Men varför går de så sjukt sällan? Fick vänta på Centralen i 45 minuter inatt. Usch, tog i alla fall bussen 01.15 igår och den bussen är ändå okej om man jämför med de som går senare.  Massa fulla dreggiga ungdomar på. Usch, nu låter jag som värsta gamla tanten som klagar på dagens ungdomar. Men så är det. Vissa kan verkligen inte bete sig på natten efter några öl det är en sak som är säker. Tyvärr gör nattbussen och allt som det innebär med promenaden hem från Bassås mitt i natten att det nästan inte är värt att vara ute så sent eller dricka så man inte kan ta bilen. Suck. Börjar jag bli gammal och för bekväm? Snart 22. Åldersnoja. Japp.

En annan sak. Shit vad alla är nykära och gulligulliga runt omkring just nu. Suck. Men visst är det gulligt. Blir verkligen glad för deras skull. Men måste de trycka upp det i ansiktet på en? Man känner ju sig inte så värst mycket mindre ensam då. Var ett ungt par inne när jag jobbade idag. Och medan de väntade på att jag skulle göra klart deras mat började de dansa mitt inne i restaurangen. Dansa och pussas. Så sjukt impulsivt och gulligt. Sådant man bara gör när man är nykär. Vill också vara nykär på våren. Det är då det passar allra bäst. På våren och kanske även på hösten. Äta glass i vårsolen, ha picknick i parken och gå omkring och hålla handen. Är det på hösten kan man gå långa promenader och sedan sitta och värma upp kinderna så de blir sådär varma och röda framför den öppna spisen. Oj. Nu drömde jag mig visst bort lite här. Men för att binda samman säcken. 22 år. Ja, jag vet, snart. Snart 22 år, singel och med en stark hatisk känsla mot nattbussen.

Nu skall jag faktiskt gå och lägga mig. Känner mig inte helt hundra idag. Speciellt ikväll. Hoppas det är borta när jag vaknar imorgon. För har varken tid, lust eller möjlighet att bli sjuk nu. Det går helt enkelt inte för sig. Så det så.


Sov gott.

Trivs verkligen i min lägenhet. Mycket. Men har nästan lite dåligt samvete för att jag inte "utnyttjar" den mer än jag gör. Blir ju en hel del i Göteborg och hemma i huset. Nästan alltid så att jag kommer hit ner på måndagförmiddag eller kväll och åker upp till Götevborg igen på torsdagkväll eller fredagmorgon. Blir ju så pga. mina jobb i Göteborg. Det är någonting jag själv valt. Inte så. Bara ett konstaterande. Ibland funderar jag på om det är värt att jag har lägenheten här nere över huvud taget. Kostar mig ju ändå en hel del. Och synd att låta den stå outnyttjad. Men trots allt så mår jag väldigt bra av att vara här. Gillar verkligen min lägenhet och gillar att vara i den. Även om mina grannar jämt påpekar att jag inte är här. Och då och då tror att jag flyttat härifrån. Men vem vet hur det blir lite längre fram. Kanske blir jag mer här? Eller kanske mindre? Det får tidenvisa. Ingen idé att spekulera i det här och nu idag.

Hade en jättemysig dag med min mor här nere i Varberg igår. Hon kom ner vid lunch, så gick vi tillsammans ner till Tovedals där vi åt jättegod italieninpirerad lunch. Sedan tittade vi lite i de affärer som lilla Varberg har att erbjuda. Hittade en vårjacka i sista affären! Blev en helt annan jacka än vad jag sett framför mig. Fick bli så. Ni vet när man sett någonting i huvudet och bara jämför med den så blir ingenting bra vad man än hittar. Precis så har det varit. Fast jag har ju sett min drömjacka på riktigt. Var den som jag såg i Stockholm förra året. Ni minns kanske den beiga trenchen. Suck. Alldeles för dyr. Blev en dalablå kappa istället. Snacka om helomvändning. I alla fall nöjd med den.

Tillbaka till vår dag. Vi gick i alla fall upp till lägenheten igen och gjorde oss var sin cappuccino från min espressomasin (första faktiskt, blev verkligen jättebra, långt över förväntan, gjort mig två stycker idag också faktiskt!). Sen tog vi på oss promenadskorna och tog bilen ner till Ankaret. Därifrån gick vi längs vattnet utanför kurorten bort till Apelviken och sen hem genom huset. Så himla mysigt. Gick bara och pratade och njöt av varandras sällskap. Min mamma har verkligen blivit mer och mer som min bästa kompis. Inte på det sättet som man har en bästa kompis i sin egen ålder. Utan snarare att det inte är lika mycket "mammigt", utan mer om om det vore en oerhört nära kompis som jag kan prata med om allt. Är oerhört tacksam för våran relation. Hade inte varit där jag är idag om det inte vore för henne. Bokstavligt talat. Utan min mor vet jag inte ens om jag hade orkar med allting. Tack för att du finns! Älskar dig.


Packa helgväskan. Ett avsnitt Grey's. Sen sova?

..men inte på Burger King utan hemma med familjen på altanen. Grillpremiär idag. Fläskfilé som jag lade i marinad redan i morse. Och till det ris och en kall creme-fraice-sås med chili, mums! Så supergott! Var bara tvungen att avsluta njtutningen med en kula kall vaniljglass och chokladsås. Snacka om försmak på sommaren. Bara jordgubbarna som saknades.

Måndag idag, känns dock inte som det då det varit en röd dag, känns snarare som en söndag. Jobbat, men bara ett kortpass. Skönt. Är trött. Sov till klockan 10 imorse! När gjorde jag det senast?! Minns jag knappt. Kanske inte så konstigt att jag är trött i för sig, jobbat mycket i veckan, varje dag för att vara exakt. Ledig imorgon, onsdag och torsdag nu. Dock skola. Grupparbete samt seminarium och inlämning så ledig är kanske att ta i.


Tänkte avsluta dagens inlägg med några citat ang. att sätta mål och att nå dem:

"Ingenting är för människan så svårt att uthärda som ett liv
utan uppgifter och mål."
- Blaise Pascal

"Den stora faran för de flesta av oss är inte att vi sätter vårt mål
för högt och missar, utan att vi sätter fet för lågt och når det."
- Michelangelo

" I livets lopp finns det inget målsnöre. De snören vi passerar
är starten till ett nytt lopp."
- Okänd


Farväl för nu.