2008 = 365 dagar, 23 timmar, 59 minuter och 61 sekunder
För den som undrar: Ett varv runt solen tar ~365,25 dygn, ungefär. Det gör att ett skottår inträffar var fjärde år för att korrigera tiden. Skottsekunder korrigerar för jordens rotation runt sin egen axel.
Snart får man gå och lägga sig. Längtar till 2009.
Ensam på nyår - skönt eller patetiskt?
Hörs kanske senare. Annars; Gott Nytt År!
PS. Nästa år skall jag inte "fira" nyårsafton ensam. Det får bli mitt nyårslöfte. Påminn mig om att jag skall skriva ett inlägg om nyårslöften vid ett senare tillfälle. Kortfattat tycker jag att man skall ha positiva nyårslöften i stil med "jag skall göra si eller så under året" och inte att man inte skall göra någonting under året. Så det så. Punkt.
Kollektomat?!


Nu skall jag äta vörtbröd med julskinka. God jul.
Happiness only real when shared?
Såg precis filmen "Into the wild". Finns mycket att säga. Mycket att känna. Men kortfattat: Se den.
God natt. 8 dagar kvar.
Två citat
"Ibland måste man lämna kvar lite bagage för att ballongen skall kunna lyfta" - Svensson, Svensson
"En gång åt jag så mycket potatismos att jag började gråta" - Björn Gustavsson
Effektiv vecka annars. Sju dagar. I skolan tre utav dem. Jobbat sju. På fem olika arbetsplatser. Det är mycket nu.
Tredje advent. 10 dagar kvar. God kväll.
For the Record quotes
"[It was] a really bad time in my life. ... I'm not gonna sugarcoat it and say I was OK," she admitted. "Maybe I had traumatic stress. I just remember I did not want to be at home. When I was in my car, I was driving and I was going somewhere."
"It's weird. You can see the cruelest part of the world and then on the other side you see the most beautiful. ... But they're worth it. ... I've been to both places."
"Instead of following my heart and doing something that made me really happy, I just did it for the idea of everything."
"Sometimes you don't need to use words to go through what you need to go through. Sometimes it's an emotion you need to feel when you dance, that you need to touch. And the only thing that can touch it is when you move a certain way."
"I choose to be a happy person. If I have a bad day, I get angry with myself."
Jag är inte känslokall, jag är bara rädd för att släppa människor för nära in på livet. Varför? Av den enkla anledningen att jag är så fruktansvärt rädd att förlora dem sedan. Jag inser också att man kan tillhöra den grupp av människor som andra inte ändrar uppfattning om och samtidigt som jag inte kan vara mer, eller någon annan, än precis den jag är. Om än tråkig? Jag hoppas innerligt att de människor som eventuellt fått en negativ bild och uppfattning av mig har förmågan att se mig i ett ljusare ljus.
(Om inte, så accepterar jag det).
God morgon. 17 dagar kvar.
Jag har en ny idol
Nu skall jag hämta min mor och far. God natt. Womanizer.
Closed circle?
Behöver man ha en closed circle? Jag tror inte jag har någon. Om man inte räknar familj vill säga. Frågan är om jag någonsin har haft en sådan? Ibland tror jag inte det. Frågan är om man automatiskt blir lyckligare av en sådan. Eller om man på ett sätt bara blir mer sårbar. Mer känslig. Lättare nådd. Eller är det kanske tvärt om? Fungerar den kanske som ett skydd emot sådant som får en att må dåligt. Mår mycket bättre när jag inte är ensam. Men ibland vill jag vara ensam. Ensamhetsbehov. På något sätt en paus där jag kan andas och känna efter. Fast känna efter är jobbigt ibland. Så varför vill jag utsätta mig för det? Dock kan jag inte alltid rymma. Det är när jag är ensam för mycket som tankarna finns där. Det är då de spökar och gör sig så starkt påminda. De får i dagsläget inte den plats de fick tidigare. De har inte kraften längre. Den har jag. Oftast. Men de spökar fortfarande. Tyvärr. Det är det bara att erkänna. Vissa dagar betydligt mer än andra. Och tydligare. Frågan är om de någonsin helt kommer försvinna. Tyvärr tror jag inte det. Inte helt och fullt. Önskar dock att jag har fel. Vill ha fel. Gäller bara att lära sig att hantera och leva med dem. Jäkligt tråkigt bara. Och jobbigt. Sjukt jobbigt. Inte lätt när man ständigt påminns om spökena utifrån heller. Inte lätt alls faktiskt. Closed circle. Klubben för ömsesidig beundran. Kommer jag någonsin att kunna få medlemskap? Eller stänger jag mig själv ute. För att på något sätt inte göra mig så sårbar och mottaglig. Ibland tror jag att jag trivs med att vara utanför cirkeln. Är ibland lättare att bara titta in. Men kanske missar jag någonting då? Grundproblemet ligger nog i att jag tänker alldeles för mycket.
Tillbaka till Grey's. 18 dagar kvar.
Det kan sägas med ett ord
Glögg. Saffran. Lukten av en tänd brasa. Känslan av att kinderna blir röda efter en lång promenad i vinterkylan. Adventsljus. Doften av ett nytändt stearinljus. Förväntan. Pepparkakor. Svårt att somna den 23. Dan före dan. Doppardagen. Tomte. Lutfisk. Nisse. Ren. Rudolf. Längtan. Spänning. Kola. Knäck. Apelsiner med nejlikor i. Röda band. Julkulor. Risgrynsgröt. Mandel. Julskinka. Vörtbröd. Girlanger. Glitter. Lack. Marsipan. Paket. Kalle Anka. Släkt. Vänner. Kola. Uppvärmda tår. Julost. Prinskorv. Sill. Alladinask. Sandkaka. Clementin. Promenad på juldagen. Kanel. Annandagen. Pynta. Dona. Mysa. Pyssla. Julmust. Köttbullar. Familj. Gemenskap. Glädje. Adventskalender. Rödkål. Julstrumpa. Julbak. Sardiner. Snö. Iskristaller. Frost. Grönkål. Julmusik. Janssons. Hopp. Värme.
Väldigt kreativa saker man kan göra när man egentligen borde sitta med marknadsplanen. Men känns ju sådär lagom inspierande just nu. Sådär lagom inspirerad är en ganska bra definition på mig just nu tror jag. Jobbar på det.
Dags för en kopp chai-te. 22 dagar kvar. Adjö för nu.