Eller som de flesta känner igen den som: Alla hjärtans dag. Usch säger jag bara, har aldrig riktigt uppskattat den här dagen. Antagligen för att jag alltid lyckats vara singel under denna påfrestande dag år ut och år in. Alla hjärtans dag fungerar som någon sorts påminnelse för alla singlar om hur ensamma de egentligen är. Frågan är varför man aldrig lyckas pricka in den här dagen för? Men samtidigt, hörde en tjej på bussen som sa något i stil med "Åh jag skulle verkligen vilja ha en stor bukett rosor och ett sådant här smycke på alla hjärtans dag (tror det för någon bildannons i Metro eller PunktSE hon syftade på)", det kan jag ärligt säga att jag hellre skulle få någon av årets andra 364 dagar (eller iår faktiskt 365, pga. 29:e februari). Klart jag inte skulle bli ledsen av att få en sådan uppvaktning, snarare tvärt om, men det är lite som att man måste uppvakta sin käraste på alla hjärtans dag. Det är mer "äkta" på något sätt om man kommer med den här stora buketten med röda rosor någon helt vanlig dag, bara för att man tycker så mycket om personen. Men men, i-landsproblem för visso, men dock en ganska seg dag att vara ensam på.

PS. Dagen började dock bättre än väntat, mor min som vet att denna dagen är pest för mig hade en liten överraskning vid frukostbordet, ett litet paket med ett par röda trosor med vit spets och vita hjärtan på. Trots allt någon som tänker på mig :)

Adjö.