Uach och fy säger jag bara, gillar verkligen inte tisdagar. Skall åka nu strax efter halv. Vill verkligen inte. Får alltid ont i magen av att åka dit. Som sagt, veckans dom väntar. Uch och fy, vill inte ha den. Orkar inte. Orkar inte ha ont i magen. Vill helst bara gå och lägga mig igen. Sova bort hela tisdagsmorgonen. Det vore bra skönt. Kanske man kan försova sig nästa gång? Fast vad tjänar det till? Inte mycket, allting finns ju fortfarande kvar. Hur djupt jag än sover. Det finns ju till och med i mina drömmar. Kommer jag någonsin bli helt fri? De säger att jag kan bli det. Men någonstans är jag rädd. Rädd för att jag innerst inne ifrågasätter deras ord. Vill slippa ur det här. För alltid.

Tack för nu.