Jag vill bli mamma och skaffa barn . Och ni behöver inte bli oroliga, jag menar inte precis nu. Men senare, längre fram i mitt liv vill jag verkligen ha barn. Det är någonting jag är oerhört säker på. Själklart vet jag att det inte är någonting man bara skaffar sådär hipp som happ. Det är verkligen en livsuppgift man eventuellt får glädjen att få. Att uppfostra ett barn är ingen lätt uppgift men det är en uppgift som jag i framtiden verkligen vill ta mig an.

Kanske låter lite konstigt men hittar jag ingen man i mitt liv skall inte det få stoppa mig från att bli mamma. Det finns både adoption och insimination från anonyma spemadonatorer (vet i alla fall att det är möjligt i Danmark, i Sverige är den väll än så länge olagligt med den sortens insimination?). Vet att många tjejer i 20-årsåldern våndas över att bli gravid och har svårt att se sig själv i den situationen. Jag tycker precis tvärt om, graviditet verkar supermysigt. En enormt häftig sak som jag verkligen hoppas att jag någongång framöver får vara med om och uppleva, Och då självklart och absolut helst dela denna upplevelsen till fadern till barnet, tillika min drömprins? Känslan av att se ett nytt liv utvecklas och komma till världen.

Just nu är detta bara en dröm. Någonting som är näst intill omöjligt i nuläget, men inte för alltid? Skulle i så fall hata mig själv för all framtid.

     

Ibland behöver man bara drömma. God natt.