Jag har tidigare aldrig varit särskilt intresserad av att skaffa mig en tatuering. Men frågan är om det beror på mina egna åsikter eller om det egentligen kommer ifrån mina föräldrars åsikter, eller kanske främst min pappa. Så långt jag kan minnas har min pappa alltid varit väldigt starkt emot tatueringar, för att inte tala om piercingar. Bara att ta hål i öronen var en stor sak för honom att smälta. Men nu under den senaste tiden har jag mer och mer börjat få en längtan efter en tatuering... Absolut ingenting stort och vräkigt, bara en liten, liten en... På ett diskret ställe dessutom, vill ha en på framsidan av höften, under byxkanten. Vill kunna visa den om jag vill men också välja att inte visa den om jag känner för det.

När det kommer till motivet är valet lätt. Har alltid facinerats över trollsländor, ett så vacker djur som inte verkar ha särskilt stora bekymmer. Det vaknar (föds) helt plötsligt  en sommardag ur sin mörka kokong för att flyga runt i solens varma strålar och när dagens slut nalkas falla i en rofylld och evig sömn... På något sätt symboliserad en trollslända "fånga dagen" eller "du lever bara en dag så lev den fullt ut" utan att behöva ens nudda vid det utjatade (!) "Carpe Diem".

Letade runt på nätet efter en bild liknanande den jag har i huvudet när jag tänker mig min eventuella tatuering. Skall jag vara ärlig så tog det en evig tid, fanns enormt många fula versioner, men efter lite extra sökande hittade jag en som jag verkligen föll pladask för...

Det var allt för nu.