Fick en present av mor och far idag, en röd liten stekpanna med vita prickar (+ helrött handtag), hur söt som helst. Kommer att passa perfekt i ett studentkök i Varberg. Och nej, det är inte min födelsedag eller ens namnsdag. Det var en "uppmuntrings-vad-du-kämpar-på-bra-present". Ibland är någonting man vill samtidigt ungefär det svåraste som finns. Ungefär som att sluta med ett nikotin, alkohol eller narkotikaberoende? Fast faktiskt ännu svårare, det går nämligen inte att avstå helt. Det svåraste är att det måste ske på en "lagom" nivå, man måste hela tiden få lagom mycket. Som att försöka få en alkoholist att bara dricka alkohol i lagom mängd som en "normal" person...

Hörde för övrigt på radion häromdagen (tror närmare bestämt att det var i tisdags) vad tunga narkomaner kostar samhället jämfört med vad deras vård kostar. För att få råd med sitt missbruk kostar en tung narkoman pga. den kriminalitet och skadegörelse som följer för att försörja sitt missbruk samhället ungefär 6000 kr (!) per dygn. Detta medan en vårplats för en tung narkoman kostar 2000 kr per dygn, dvs. det är 3 gånger så dyrt att låta någon vara inne i ett grovt missbruk än att vårda någon att slippa det helvetet.. Är inte det rätt sjukt?! På varje tung narkoman som får vård istället för att leva mitt i sitt missbruk "sparar" (om man nu kan säga så) samhället  över en miljon, nästan en och en halv till och med (4000 kr x 365 dygn = 1 460 000 kronor)! Är det inte konstigt att det inte läggs mer resurser på att vårda dessa tunga missbrukare?!

Vård överhuvud taget, främst psykisk sådan, är faktsikt totalt underskattat. Precis som att alla har sin egen tandläkare och kanske till och med  sin egen husläkare så borde alla även ha sin egen huvudläkare (eller "hysch hysch säg det inte till någon" aka. psykolog eller psykoterapeut), så det så!

 Väljer att återigen citera slutet av Metros kulumn häromdagen: "Genetiskt beteende? Arv och miljöprylen? Det är iallafall dags att bränna den rediga och omänskligt oberörda brudjäveln på bål. Tills brasan växt fortsätter jag varva panikångesten med terapi och står gärna för det. "

  

Trött efter drygt 12 timmars jobb är det nu slut för idag, hej då.