Hela SM-helgen var ett virrvarr av blandade känslor. Men en stark känsla var dock obehag eller kanske snarare rädsla. Antagligen är jag överkänslig emot det med tanke på vad jag har och fortfarande går igenom. Men det som skrämde mig var att vissa av tjejerna verkligen var så enormt smala...

Har länge tänkt på att använda mina erfarenheter till att informera om problemet för att kanske lyckas förhindra att någon annan drabbas. Har funderat på att skriva en artikel och har nu faktiskt börjat på ett utkast som jag funderar på att skicka in till CheerInfo. Ingen stor tidning direkt men den går till alla licensierade cheerleaders i hela Sverige och ibland är det viktigaste inte spridningen i det budskap man vill skicka ut utan snarare att det når rätt personer, träffsäkerheten (visst lärde jag mig någonting på Medie- och Masskomunikationskursen i höstas?!). Tror inte heller jag är redo att skicka ut någonting rikstäckande utan det här blir en bra och lagom tuff uppgift. Får se om jag lyckas och om det ens blir någonting att skicka iväg, men har i alla fall börjat med någonting i stil med det nedan (kan dock fortfarande komma att ändras): 

"Cheerleading är inte bara en hobby eller en fritidssysselsättning som man går till någon kväll i veckan det vet alla som någon gång satsat på sporten. Cheerleading är en livsstil! Är man en cheerleader är man det hela vägen från topp till tå och rakt in i själen i sisådär minst 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Som aktiv cheerleader både tänker, pratar, skattar, gråter, svettas, äter, dricker, sover och drömmer man cheerleading. Men frågan är om denna positiva och intensiva inställning till cheerleadinglivet istället kan leda till en negativ besatthet utav träning?

De upplevs som karaktärsfasta personer med kontroll över mat och träning. De ser sunda och starka ut. Nej jag pratar inte om cheerleaders i allmänhet, jag pratar om den läskiga sjukdomen som ibland gömmer sig bakom den vackra fasaden: ätstörningen ortorexi - besatthet vid att äta nyttigt och att träna för att hålla kroppen i form."

Vad tror ni? Någonting som skulle kunna vara värt att fortsätta på?


Bye bye.