Spelet. VAD ÄR DET? Jo, jag har ju redan berättat att jag läser Neil Strauss bok med det namnet. Men spelet är också ett spel som alla spelar i början av en kontakt, inte minst om kontakten kanske kan bli mer än bara vänskaplig. Skall jag, skall jag inte? Min eller hans "tur"? Finns det ens någonting som kallas tur, inte tur som i att vinna på lotto utan att det är någons tur att spela nästa drag? Kan men spela in sin motspelare i ett hörn, en återvändsgränd genom att spela för offensivt? Kan man förlora spelet genom att vara för defensiv? Hur vet man om man spelat spelet för man vill komma nära sin motståndare, eller är det mer själv spelet och facinationen av en vinst som lockar? Är insattsen i spelet verkligen i förhållande till vinsten?

Man saknar spelet när man står utanför och tittar på andra som spelar. Men när man är mitt inne i det är det faktiskt väldigt krävande och tar upp mycket av ens tankekraft. Frågan är om det ens är värt det? Finns ju så mycket att förlora? Önskar man kunde skippa spelet och alla dess inprintade men oskrivna regler och bara vara. Men då är man väll dömd att förlora, eller?

"Vi har en föreställning om att kärlek skall vara för evigt. Men kärleken är inte sådan. Kärlek är en fritt flödande kraft som kommer och går när den behagar. Ibland stannar den livet ut. Andra gånger stannar den en sekund, en dag, en månad eller ett år. Så man skall ine vara rädd för kärleken bara därför att den gör en sårbar, men inte heller bli förvånad när den ger sig av. Man ska bara vara glad att man fick tillfälle att uppleva den."

                                - Utrag från boken "Spelet"


Solen skiner i alla fall. See you.