...och om blir man tillräckligt bra på det så hinner man aldrig ifatt det."

Dagens citat kommer från Gustav Svensson i Svensson Svensson. Snacka om att han är ett original. Ganska knäpp. Men på något charmigt och klantigt sätt.  Fast ibland stör man sig på honom. Man måste vara på rätt humör för att orka med honom. Nästan som ett litet barn. Ett klumpigt litet barn som man tycker är lite söt när han gör någonting fel. Min pappa har alltid sagt tvärt om till mig: "Att man inte skall skjuta någonting på morgondagen som man kan göra idag." Frågan är vad som fungerar bäst? Troligen den sistnämnda om man skall se på det i långa loppet. Men ibland kanske Gustav Svenssons synsätt inte är helt fel ändå.

Annars är jag helt slut just nu, jobbat 34,5 timmar sedan i onsdags eftermiddag. 6 + 10,5 + 10,5 + 7,5 = 34,5. Därav en lugn kväll hemma i soffan efter en sväng hemma hos S. Glad att jag har honom. Han är ändå min äldsta vän. Känt varandra i stort sätt hela livet. Hans mamma var min barnmamma. Mer eller mindre vuxit upp i samma barnvagn.

Hur är det annars då? Den klassiska frågan. Och det klassiska svaret borde väll passa då: Jodå, det är fint, lite trött. Ungefär så det brukar låta. I alla fall på msn. Men ibland är det kanske synd att klaga. Fast ibland får man klaga. Orkar inte klaga just nu. Inte så mycket i alla fall. Är ju trots allt väldigt bra på många olika fronter, de allra flesta. Men samtidigt finns den där känslan av att någonting inte riktigt är som det skall, eller kanske borde? Men vad skall jag göra åt det när jag inte vet vad det är som jag behöver förändra och göra någonting åt? Svårt då. Mycket svårt helt enkelt.


Nej nu skall jag se på Grey's Anatomy, säsong 3 here I come.