Rastlös och ambulerande själ
Jag är en otroligt rastlös person, med en väldigt rastlös personlighet. Det är någonting jag är fullt medveten om. Är jag för länge på samma ställe blir jag lätt uttråkad och måste göra någonting annat. Jag blir mer rastlös när jag är själv än när jag är med andra. Kan till exempel knappt titta på en långfilm själv då jag blir för rastlös. Spelar ingen roll ifall filmen är bra. Efter ca. en timma börjar jag kolla på klockan och fundera på vad jag skall göra så fort filmen är slut. Det är därför som serier är bättre för mig när jag är ensam. 42 minuter Grey's Anatomy är perfekt. Inte för kort. Inte för långt. Lagom. Men inte den mest uppmuntrande serien precis. Snarare tvärt om. Inte mycket som går rätt där. Men tycker ändå om serien. Och jag som inte tål sjukhusscener i vanliga fall. Ganska knäppt egentligen. Sitter beredd med handen framför ansiktet när operationsscenerna kommer. Eller när någon spikat sig själv i huvudet med en spikpistol, fått ett träd igenom kroppen alternativt en järnstolpe genom två personers magar. Fy sjutton. Varför kollar jag på denna serien egentligen? Det är ju tydligen någonting som gör att jag fortsätter att titta på avsnitt efter avsnitt.

Om man tar fram synonymer i Word på ordet rastlös får man fram; orolig, nervös, jäktad, jagad, okoncentrerad, otålig, gör man likadånt med ambulerande får man istället fram; kringflackande, kringvandrande, kringflyttande, flyttande, rörlig. Ambulerande är det nya adjektivet som passar på mig. Just nu är det en väldigt flängande upp och ner mellan Göteborg och Varberg. Det känns faktiskt lite konsigt. På något sätt vill jag hela tiden vara där jag inte är. Båda två är hemma. Båda två är borta. När jag är i Göteborg nämner jag Varberg som hemma medan när jag är i Varberg är det tvärt om.
Rastlös och ambulerande, låter väll sådär positivt? Lite så det känns just nu. Sådär helt enkelt. Varken bu eller bä. Varken hackat eller malet. Varken svart eller vitt. Varken högt eller lågt. Varken fast eller flytande. Lite som gelé, eller chokladpudding. Jo, chokladpudding.
Nu börjar Robins på SVT, sjukt underskattat program, later.

Om man tar fram synonymer i Word på ordet rastlös får man fram; orolig, nervös, jäktad, jagad, okoncentrerad, otålig, gör man likadånt med ambulerande får man istället fram; kringflackande, kringvandrande, kringflyttande, flyttande, rörlig. Ambulerande är det nya adjektivet som passar på mig. Just nu är det en väldigt flängande upp och ner mellan Göteborg och Varberg. Det känns faktiskt lite konsigt. På något sätt vill jag hela tiden vara där jag inte är. Båda två är hemma. Båda två är borta. När jag är i Göteborg nämner jag Varberg som hemma medan när jag är i Varberg är det tvärt om.
Rastlös och ambulerande, låter väll sådär positivt? Lite så det känns just nu. Sådär helt enkelt. Varken bu eller bä. Varken hackat eller malet. Varken svart eller vitt. Varken högt eller lågt. Varken fast eller flytande. Lite som gelé, eller chokladpudding. Jo, chokladpudding.
Nu börjar Robins på SVT, sjukt underskattat program, later.
Kommentarer
Trackback