Vårat samvete är en konstig grej. Visst är samvetet grymt bra att ha! Vissa hävdar till och med att det är samvetet som gör oss människor till människor och inte ytterligare en djurart. Att vi har samvete gör att vi har ytterligare en dimension på livet, den moraliska. Men ibland har samvetet fel? Det känns ungefär som om man faktiskt kan manipulera samvetet lite, eller i alla fall vänja samvetet till att det är okej att göra vissa moraliska snedkliv. Visst känns det alltid värst att göra någonting "förbjudet" första gången? Andra gången är det inte lika spännande, känns ändå inte riktigt lika fel... Gör man det om och om igen så slutar samvetet att försöka prata en tillrätta. Visst är det så? Men frågan är om det går att stänga av samvetet när det någonstans blivit felprogrammerat?

Jag har alltid haft ett väldigt starkt samvete. Varit ganska feg och haft svårt för att göra någonting som är moraliskt fel. Jag har för sjutton inte ens snattat en godisbit i kvarterskiosken som liten! Men problemet med mitt samvete är att det ständigt skriker på mig när jag egentligen inte gjort något fel. Min värsta mardröm är att bli lat och inaktiv, helt ineffektiv med andra ord. Och nu när tempot på mitt liv är betydligt lägre än vad jag är van vid har jag dåligt samvete hela tiden. Ständigt dåligt samvete gör mig helt frustrerad. Trots att jag troligen gör mycket mer än de runt omkring mig känner jag mig lat och ineffektiv. Jag får dåligt samvete av att slappa. Jag är sjukt dålig på att inte göra någonting alls. Jag är sjukt dåligt på att slappna av och bara göra ingenting. Det är då jag får dåligt samvete. Trots att jag vet att jag inte borde få det så är det där och skriker. Gör mig enormt rastlös. Men samtisigt går det inte att aktivera sig hela tiden, att alltid göra saker innebär bara att man springer iväg ifrån nuet. Att tvinga sig själv att andas och känna efter är ett måste. Annars kommer man tillslut inte orka springa vidare. Jag måste lära mig att slappna av och kunna njuta av att inte göra någonting alls. Men hur lär man sig det?

Gick på PowerYoga i måndags. Har om jag skall vara ärlig aldrig riktigt förstått mig på det där med yoga, pilates och allt vad det heter. För mig känns det hela lite som en säkt som skall göra samma rörelse samtidigt och andas itakt för att hitta någon sorts "inre kraft". Men jag lovade att ge det en ärlig chans. Första halvan kunde jag inte alls fokusera. Bara tänka på hur dum jag kände mig. Men jag tvingade mig själv att stanna kvar. Kanske måste man träna även på detta? Kan inte säga att jag är särskilt övertygad om att detta kan bli någonting för mig, bli ett medel som hjälper mig att slappna av. Men jag har lovat att ge det ytterligare en chans. Bokat in passet nästa vecka också. Kanske är bra att boka in en timma i veckan som tvingar mig till att mest bara fokusera på hur jag andas och hur jag står. Eller? I alla fall värt ett försök.


Nu är det dags för ett box-pass, slå bort alla dumma tankar och dåliga samveten.