Helt klart rädd. Har egentligen aldrig sett mig själv som feg. Men samtidigt vet jag att jag alltid skyddat mig själv bakom en viss "ridå". En "ridå" som jag sällan varit nära på att släppa hela vägen. Det är ju om någon släpps in, ända in, som det riskerar att göra så enormt ont. Om man någon gång kännt smärtan är det svårt att utsätta sig för den risken igen. Det är det jag är rädd för. Att det skall göra så ont. Väldigt rädd. Och visst måste man våga för att vinna. Man kan inte skrapa fram tre klöver om man inte tar risken att förlora de 25 kronorna som lotten kostar. Det är simpel logik. Men ändå så svårt. Det är därför som kompis blir lösningen. Kompis är så lätt. Kompis gör inte lika ont. Kompis kan komma precis fram till "ridån". Ungefär som att få en lott. Men den lotten har kanske inte lika hög vinst som den man vågar köpa. Eller?




God natt, behöver verkligen sova.