"Så där ja! Doktorn tittar upp. Det är klart. På bara någon timme har han ersatt ditt trasiga korsband med ett nytt. Tänka sig. Snart kan du spela fotboll igen. Eller åka skidor. Precis som vanligt. Det svåra är så enkelt nu för tiden. Man glömmer lätt att även för enkla operationer krävs en påse blod. Eller två. Som när du föder barn med kejsarsnitt till exempel. Många påsar. Så lämna gärna blod. Det är också enkelt. "

Lämna blod är någonting som jag tycker att alla friska människor borde göra. Det tar varken mycket kraft eller tid. Gör knappt ont heller för den delen. Bara själva sticket. Förstår faktiskt inte hur det kan vara så svårt att få tag i blodgivare. Blodcentralerna har nästan alltid, mer eller mindre i alla fall, brist på blod. Okej, det kan vara svårt att få tummen ur och boka tid till att gå till Droppen, men herre gu, ta er själva i kragen och gör det! Det är ju till och med nyttigt för dig. Nyttigt för kroppen då den "tvingas" till att producera nytt blod i snabbare takt. Sen får man ju fika också :)


Annars är det mesta rätt snurrigt just nu om jag skall vara helt ärlig. Jag bor i Varberg till att börja med. Känns faktiskt jättebra, om fortfarande väldigt konstigt. Har inte riktigt fått in att detta skall vara "hemma" nu. Undrar när det börjar kännas så? Men jag trivs i alla fall. Varberg och utbildningen är väll det som känns bäst just nu. Annars är jag mest bara förvirrad.. Vad känner jag? Är det ilska jag känner? Eller nest bara ledsen? Uppgiven kanske? Känner jag någonting alls? Känner jag så som jag borde? Vad vill jag? Vill jag överhuvud taget? Men om inte, varför bryr jag mig då? För det gör jag ju tydligen. Troligen tänker jag för mycket. Precis som vanligt. Men det går ju inte bara att stänga av. Trycka på "off-knappen". Eller? Om någon vet hur man gör, snälla tveka inte på att berätta för mig.


Suck, pust och tvi.