...men någonting är det som gör att jag inte riktigt är mig själv just nu. Inte riktigt tillfreds med hur saker och ting är just nu. Det vore så mycket lättare om jag bara kunde veta exakt vad det är som är fel. Men det kan jag inte. För jag vet ju inte. Har bara en starkt oroande känsla som gör att jag inte kan slappna av. Känns typ ambivalent. Om det ens är ett ord? Liksom som om det kan kvitta. Vilket då? Ja du, vem vet det... Känns som om jag skulle behöva gråta. Men kan inte. Brukar inte ha svårt för att gråta. Men på någotsätt känner jag mig rädd för att bli ledsen på riktigt, rädd för att bli ledsen ensam. För då blir liksom den här känslan så äkta och närvarande på riktigt.

"Vad du än gör så ta ett beslut,
blir det fel vet du i alla fall vad du inte skulle ha gjort."


Time to go.