Mitt hem - min borg

Trivs verkligen i min lägenhet. Mycket. Men har nästan lite dåligt samvete för att jag inte "utnyttjar" den mer än jag gör. Blir ju en hel del i Göteborg och hemma i huset. Nästan alltid så att jag kommer hit ner på måndagförmiddag eller kväll och åker upp till Götevborg igen på torsdagkväll eller fredagmorgon. Blir ju så pga. mina jobb i Göteborg. Det är någonting jag själv valt. Inte så. Bara ett konstaterande. Ibland funderar jag på om det är värt att jag har lägenheten här nere över huvud taget. Kostar mig ju ändå en hel del. Och synd att låta den stå outnyttjad. Men trots allt så mår jag väldigt bra av att vara här. Gillar verkligen min lägenhet och gillar att vara i den. Även om mina grannar jämt påpekar att jag inte är här. Och då och då tror att jag flyttat härifrån. Men vem vet hur det blir lite längre fram. Kanske blir jag mer här? Eller kanske mindre? Det får tidenvisa. Ingen idé att spekulera i det här och nu idag.

Hade en jättemysig dag med min mor här nere i Varberg igår. Hon kom ner vid lunch, så gick vi tillsammans ner till Tovedals där vi åt jättegod italieninpirerad lunch. Sedan tittade vi lite i de affärer som lilla Varberg har att erbjuda. Hittade en vårjacka i sista affären! Blev en helt annan jacka än vad jag sett framför mig. Fick bli så. Ni vet när man sett någonting i huvudet och bara jämför med den så blir ingenting bra vad man än hittar. Precis så har det varit. Fast jag har ju sett min drömjacka på riktigt. Var den som jag såg i Stockholm förra året. Ni minns kanske den beiga trenchen. Suck. Alldeles för dyr. Blev en dalablå kappa istället. Snacka om helomvändning. I alla fall nöjd med den.

Tillbaka till vår dag. Vi gick i alla fall upp till lägenheten igen och gjorde oss var sin cappuccino från min espressomasin (första faktiskt, blev verkligen jättebra, långt över förväntan, gjort mig två stycker idag också faktiskt!). Sen tog vi på oss promenadskorna och tog bilen ner till Ankaret. Därifrån gick vi längs vattnet utanför kurorten bort till Apelviken och sen hem genom huset. Så himla mysigt. Gick bara och pratade och njöt av varandras sällskap. Min mamma har verkligen blivit mer och mer som min bästa kompis. Inte på det sättet som man har en bästa kompis i sin egen ålder. Utan snarare att det inte är lika mycket "mammigt", utan mer om om det vore en oerhört nära kompis som jag kan prata med om allt. Är oerhört tacksam för våran relation. Hade inte varit där jag är idag om det inte vore för henne. Bokstavligt talat. Utan min mor vet jag inte ens om jag hade orkar med allting. Tack för att du finns! Älskar dig.


Packa helgväskan. Ett avsnitt Grey's. Sen sova?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0