Var på en föreläsning igår i retorik. Är en historia i sig det men det är inte den jag skall berätta om (kortfattat kan dock inläggas att hela kursen/föreläsningen sänds från Halmstad via videolänk med en medelålders man som inte är någon höjdare på teknik som genom kameran försöker visa olika signaler med kroppsspråk - ja, ni kan nog förstå det tragikomiska). Men i alla fall så står det i våran lärobok att enligt danska forskningar så är personer som pratar i ett högre tempo mer förtroendeingivande och anses mer kunniga än personer som pratar i ett långsammare tempo. Så det så! Visste att det var bra att prata fort. Inte nog med att man får sagt mer på en kortare tid, man låter kunnigare och är mer förtroendeingivande också! Sedan får det självklart inte gå till överdrift. För fort blir otydligt och då spelar det ingen roll hur kunnig man än är. Tänkte att detta kanske kunde appliceras på hela livet. I så fall borde jag vara förtroendeingivande. Högt tempo får mig att må bra. Jag älskar högt tempo. Många vill få mig att sakta ner. Men varför sakta ner om jag mår bra av tempo. Visst, jag inser att man ibland måste ta det lugnt. Ge sig själv en stund att återhämta sig. Inte minst fysiskt. Men psykiskt mår jag bra av att ha mycket att göra. Älskar att slappa, men då skall jag har gjort någonting på dagen eller åtminstone veta att jag har någonting att "göra" dagen efter. Tempo för mig är bra. Så det så.


Dags att få lite vettiga saker. Hörs senare. Skall inte försvinna så länge denna gången hade jag tänkt. Men min dator var ju trots allt på rehabilitering under ganska lång tid. Och sen har jag inte haft någonting och skriva riktigt. Och som jag skrivit tidigare så skriver jag aldrig för att skriva skull. Men jag återkommer snart.


Later.