Var på hjärt och lungräddningskurs igår! Blev så sjukt motiverad och peppad på något sätt. Klart man innan vetat lite hur man skall gå till väga ifall någon skulle få hjärtstopp. Visst minns man den där genomgången och den fula dockan man fick blåsa liv i under en gymnastiklektion på högstadiet. Men sedan dess har jag inte riktigt hållt mina kunskaper färsta om man säger så. I och med att vi har en hjärtdefilibirator (hjärtstartare med ström) i Gallerian där jag jobbar lite så måste all personal genomgå utibldning för att kunna använda den och självklart också grungläggande HLR. Utbildningen var igår. Två saker är det viktigaste att komma ihåg. 1) 30 komprimeringar och 2 inblåsningar 2) Du kan inte göra någon skada eller fel, gör du någonting gör du rätt och mer än om du inte gör någonting...! Blev som sagt väldigt berörd av utbildningen. Tänk att kunna rädda någons liv. Vilken oerhörd mätkig grej..! Inte så att jag går runt och hoppas att någon får hjärtstopp nu så jag kan får praktisera mina nya kunskaper. Verkligen inte! Det är snarare kunskaper som man önskar att man aldrig behöver ha någon användning utav. Men bara en så häftig sak man faktiskt kan göra med bara sina händer och sin egen utandningsluft. Vet i alla fall en sak. Skulle det hände någonting så är jag numera inte rädd att starta HLR, och jag antar att det var det som kursen ville att vi skulle känna.

Så kom ihåg, 30 komprimeringar och 2 inblåsningar. Så enkelt är det. Hjärtdefilibratorn, det är en helt annan story men en sjukt mäktik maskin. Bra att de finns utspridda på olika plater runt omrking i Varberg. Borde finnas överallt faktiskt!

Nu skall jag snart äta lunch med mor min. Mysigt. Inte sett henne på dryga två veckor nu. Behöver min mamma då och då. Som idag.


Auf Wiedersehn.