Tick tack och 34 000 kr/kg

Tick tack, tiden går. Äntligen köpt mig en armbandsklocka. Kollat på en klocka nu i snart ett års tid. Hittade den först uppe i Stockholm när jag var där senast. Hittade den återigen i fredag på NK här i Göteborg. Så då fick jag äntligen användning av mitt presenkort där också tillslut. Känns bra med åter lite tyng på vänsterarmen. Tick tack. Klockan visar 30:e november. Första december imorgon. Äntligen. Äntligen är november över. November är min värsta månad. Bara mörker. Rätt så onödig månad ifall du frågar mig. Kunde lika gärna skippa den faktiskt. Första advent idag. Ljus. Första ljuset i ljusstaken tänkt idag till frukosten. Helgfrukost tillsammans med mamma och pappa. Underskattat. Mysigt. Bakade lussekatter i morse också. Eller heter det lussebullar? Blir aldrig klok på de där. Men det spelar egentligen ingen roll. För gula och goda är de vilket som. Vad de än heter. Huvudsaken är som tidigare fastlagt att det är saffran i dem. Annars är det inte värda sitt namn. Vilket av de de nu vill kallas. Lussebullar SKALL och MÅSTE innehålla saffran. Så det så! Men shit vad dyrt det är med saffran. Nej, det var ingen nyhet jag vet. Men ett konstaterande är det i alla fall. 34 kronor för två påsar á 0,5 gram. Det betyder att kilopriset är 34 000 kr!!! Inte illa det för lite gula

Utdrag från Wikipeda: "Saffran kommer från gula märken i saffranskrokus och är den dyrbaraste av alla kryddor. Det krävs minst 100 000 - 150 000 krokusar, som måste plockas och rensas för hand, för att utvinna ett kilo torkad saffran. " 



Tick tack, klockan tickar vidare. Nu klockan fyra kommer mormor och morfar hit på adventsfika och provsmakning av de nygräddade gula bullarna. Hoppas de smakar lika gott som de luktar. Haft gllöggpremiär idag också förresten. Blev bjuden på glögg när jag köpte min klocka.


Tick tack. Snart jul. Längtar.

Tänkvärt

Vad skulle du ångra att du aldrig gjorde, eller att du gjorde för mycket? Vad skulle du göra ifall du fick veta att du skulle dö snart? Hur skulle du reagera? Hur länge skulle man bryta ihop? Skulle man ens orka ta till sig informationen fullt ut? Innerst inne? Inte direkt några tankar jag går runt och funderar på dagligen men såg på SVT's program "Himlen kan vänta" nyss. Sjukt deprimerande program. Men ändå lite hoppfullt på något sätt. För er som inte sätt det handlar det om några olika personer, med helt skiljda liv och livsöden, men med det gemensamt att de alla fått beskedet att de lider utav en dödlig och obotlig sjukdom. Typ aggressiv hjärncancer. När du knappt fyllt 30. Vad är oddsen? Var finns hoppet? Men ändå verkar det finnas någonstans. Kanske är det som en av personerna uttryckte det. Hon sa någonting med att det var så sjukt osannolikt att hon skulle drabbas av den värsta sortens av tumör så att det inte skulle förvåna henne om hon också skulle göra det mest osannolika och besegra den trots alla grymma prognoser. Vad gör man egentligen när man får beskedet att de inte kan göra någonting? Cellgifterna tar inte. Operation är omöjligt. Skall man bara gå omkring och vänta på att dö?

"Vad händer med en människa som fått en diagnos om en dödlig sjukdom? Vad vill man göra med resten av sitt liv?  Hur klarar omgivningen att möta det svåra? Finns det något att lära om livet när vi reflekterar kring döden?

Den röda tråden som löper genom hela serien är hopp och mod. Dessa ledord genomsyrar varje berättelse och inspirerar oss alla till att leva. Berättelserna är tänkta att ge stöd och tröst till andra i liknande situation och samtidigt öka förståelsen för alla som lever med en dödlig sjukdom och deras anhöriga. Programmet ska beröra publiken och lämna plats för eftertanke. Tittaren kommer själv att reflektera kring livets värde och samtidigt bli påmind om vad som är viktigt.

Det generella budskapet i serien är att man säljer inte villa och seglar jorden runt eller börja hoppa fallskärm när man blir svårt sjuk. Nej, det som verkligen blir viktigt är nära relationer, vardagen och nuet. Inte glitter och glamour utan att få natta sina barn, vakna med barnen och att prata med sin mamma och sina syskon. "

Tänkvärt var ordet. Enormt tänkvärt. Får en att få lite distans till sina problem. Problem som helt plötsligt känns ganska meningslösa. Men samtidigt vet jag att de inte är de. De är ju trots allt min verklighet. Min vardag. Tyvrärr. Önskar att de vore meningslösa. Önskar att jag bara kunde få dem att försvinna. Men samtidigt, som jag varit inne på, är det ju dem som format mig till den jag är idag. Till mitt jag. Till mig.


Sovdags, imorgon är en ny dag. God natt.


Ps. Jag är medveten om att jag mest skriver om deprimerande saker. Det är nog för att det fungerar som ett sätt för mig att bearbeta de tråkigare delarna av mitt liv. Men allting är inte kasst. Så tro inte det.


Existerar tur?

Åter igen är det dags att ta med ett utklipp ur en kursbok. Har alltid hävdat, eller kanske snarare skyllt på eller mörkat, att de "framgångar" (finner inget bättre ord för tillfället) jag haft den senare tiden har varit en väldigt massa tur eller flyt. Lotto helt enkelt. Visst vet jag att det gäller att ta vara på turen också. Jag vet att jag varit framåt och på för att nå dit jag kommit idag. Men när jag läste följande utdrag fick jag bara en bra känsla inombords.

"Till sist är det värt att understryka att om inslaget av slump är stort finns en enkel och logisk slutsats att dra. Den handlar om betydelsen av intensitet, dvs. mängd aktiviteter. Den som inte vidtar några aktiviteter, inte utsätter sig för händelser som kan ge viktiga kontakter och affärsmöjligheter har heller ingen chans att få lyckosamma, "slumpmässiga" kontakter. Har man inte köpt en lott i ett lotteri så vinner man aldrig!

Slutsatsen är således att aktivitet, att arbeta hårt med olika marknadsföringsaktiviteter, ofta är lika viktigt som att arbeta på ett genomtänkt sätt. Detta betyder emellertid inte att "tur" är jämt fördelat. Vissa aktörer tycks ha mer "tur" eller "otur" än andra. Frågan är bara om det bara är tur eller otur, eller om det är så att förmågan att skapa och ta vara på till synes slumpmässiga uppdykande möjligheter skiljer sig åt mellan marknadsaktörerna. "

Professionell Marknadsföring - Björn Axelsson & Henrik Agndal

Och visst kräver det också mycket arbete och tankekraft att hålla kvar vid dessa möjligheterna. Möjligheterna fortsätter inte att växa till sig utan kräver en j*kla massa jobb och energi. Ibland känns det oerhört tufft. Det är mycket som skall hinnas med och prioriteras samtidigt. Men ibland känns det helt enkelt grymt. Visitkortsgrymt.


Dags att packa för Stockholm nu. Får se ifall det bär av ikväll eller imorgon. beror på om jag lyckas hitta någon billig biljett på Tradera... Lite spännande att inte veta ännu, men har jag mitt kära stand-by-flyg som back-up-plan. Dock är det lite det som känns jobbigt just nu överlag tror jag. Att allting hänger lite löst hela tiden. Har massor utav planer men allting är på något sätt alltid "beroende på...". Nej men som sagt, nu måste jag packa.


Later. Längtar till jul.


Långtråkigt, ointressant, segt och alldeles, alldeles förbannat trist

Någon som har något bra förslag på vad man kan göra när allting känns förbannat trist? Känner inte för någonting. Känner mig helkonstig just nu. Känt mig ganska konstig hela dagen. Hungrig men inte hungrig. Ont i magen, men ändå inte aj-ont, snarare konstigt-ont, som om-någonting-inte-är-riktigt-som-det-skall-ont. Nästan lite illamående, men ändå inte direkt spyfärdig. K föreslog att jag hade en bulle i ugnen. Men det vore lite Jesus-all-over. I alla fall nästan. Så den förklaringen har jag räknat bort. Kanske håller jag helt enkelt på att bli sjuk? Kanske är det så enkelt. Kanske är det därför som ingenting känns särskilt lockande? Kan man gå och lägga sig klockan nio? Vad sjutton skall man göra hela dagen imorgon då?


God natt. Suck.

En gång är ingen gång..

..och två gånger är två gånger för mycket, tre gånger är en vana.

Har jag gjort någonting dumt nu? Är fyra gånger för mycket?


Trevlig helg. Längtar till jul.

Förvirring

"Förvirring är ett ord vi uppfunnit för en ordning som vi inte begriper. Men det kan också vara tvärtom: att ordning är något vi hittar på för att dölja en förvirring som vi inte härdar ut att se."

Ganska tänkvärda ord. Ibland hittar man bra saker i kurslitteraturen. Detta är taget ur boken "Professionell Marknadsföring" medan citatet från början är två olika citat från två visa män, Peter Englund (1991) samt Henry Miller. Så det så.


Tillbaka till boken. Längtar till jul.

Maybe feelings are feelings just because we can't control them?

Varför känns det så konstigt igen? Varför känns det så tomt? Varför skall jag alltid känna mig så rastlös? Hur lär man sig att bara slappna av och bara vara? Utan dåligt samvete? Utan känslan av att man borde gjort något "vettigt"? En sak har jag lärt mig. Jag kan ha en sådan dag. En söndag. Men en söndag i veckan är maximalt vad jag klara av. I alla fall just nu. De övriga sex dagarna i veckan måste vara effektiva dagar. Annars känner jag mig dålig. Ineffektiv. Rastlös. Tom.

Det känns faktiskt väldigt tomt just nu. Vet dock inte riktigt vad jag saknar. Eller varför det känns så tomt. Längtat ner till Varberg den här gången faktiskt. Men nu när jag är här så känns det konstigt. Vet inte om tomt är det rätta ordet, men hittar inget mer passande ord just nu. Längtar till jul gör jag. Eller först till advent. Då känns det inte lika mörkt och tråkigt längre. Snarare mörkt och mysigt. Små ljus i alla fönster. Hoppet kommer tillbaka. Huset luktar gott och kinderna blir rosiga av värmen efter man varit ute i kylan. Sitta framför den öppna spisen och känna hur värmen sprider sig i hela kroppen, med en kopp varm glögg och en lussebulle. Hembakade med kesella och saffran i. Utan saffran är det ingen lussebulle enligt min mening. Det är saffranen (heter det så?) som gör det. Annars är det ju bara en vanligt tråkig kardemummabulle som de gjort i en lussebulles form i ett dåligt försök att härma. En dålig kopia helt enkelt. Gillar man inte saffran kan kan hellre äta en kanelbulle. Kanelbullar är mycket godare än dåliga lussebullekopior. Så det så.

    


Annars då? Jo tack. Later.

RSS 2.0