Imorgon smäller det
Detta huset har ju trots allt varit mitt hem i över 20 år (flyttade ju hit när jag var ett år gammal så alla mina minnen är härifrån), så det är ju inte konstigt att det känns lite knepigt. Blir en sista söndagsmiddag med mor och far imorgon innan jag åker ner. Åker hem? Tror att det kommer bli så med tiden att när jag är här i Göteborg kommer jag säga hem om Varberg, medan när jag är där kommer ordet "hem" att betyda Göteborg och "hemma" hos mamma och pappa. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan min Varbergslägenhet känns som hemma. Det kan ju vara ett hem utan att känns som hemma.
Kommer definitivt att bli en ny fas i mitt liv. Skall göra mitt bästa för att det skall bli en bra fas. Men det tror jag. Har en bra känsla i grund och botten, även om den är kantad med lite "oro" (hittar inget bättre ord att beskriva det med just nu). En känsla av att denna förändring gör mig gott. Förändringar innebär ju ofta oro. Man vet vad man har men inte vad man får. Människan är ju en vanemänniska. Det som man är van vid känns okej, medan det nya känns skrämmande. Men ibland måste man göra någonting som till en början känns skrämmande. Annars utvecklas man ju inte som person. Inte som en ensam flicka heller. Ibland måste man våga sänka sin gard. Även om det kan innebära att man blir väldigt, väldigt ledsen och sårad.
Nope, nu är det dags att avsluta för nu - på återseende från Varberg.
En sak är i alla fall säker...
...det är både tidskrävande och dyrt att flytta hemifrån. Har alltid tänkt att jag hade mycket prylar samlade för att flytta hemifrån och att jag därför inte skulle behöva köpa så väldigt mycket. Men vad jag inte tänkt på är att jag i för sig har mycket saker, men inte mycket möbler. Inga möbler alls att flytta med mig om sanningen skal fram. Eller ah, om man inte räknar med min matta och den vita pallen från badrummet som jag tänkte sno med mig + en svart bordslampa. Varit på IKEA, Jysk, Hemtex, Coop Forum, Bolagret och Home Livning idag. Pust! Inte var man ensam där heller för den delen. Köpte en del saker till sängen idag i alla fall. Får inte glömma att köpa själva sängen nu bara ;)
* 3 huvudkuddar
* 2 täcken
* underlakan
* 2 prydnadskuddar
* överkast
+ knäckebröd (inte till sängen... ...men de har så gott knäckebröd på IKEA!)
Inte så mycket köpt, desto mer kollat och rekat. Försöker hitta de sakerna jag behöver begagnat på blocket.se osv. Men det är svårt, jag är ju antagligen för kräsen. Vill ju ha det fint. Stilrent. Sedan måste jag ju inte köpa allting på samma gång. Huvudsaken är ju att jag har en säng att sova i och kanske ett skrivbord att plugga vid. Eller hur?
Annars har det gått galet fort. Fick ju meddelandet om att jag skulle få en lägenhet i tisdags, hämtade nyckeln i torsdags och flyttar ner nu kommande helg. Känns grymt häftigt, men ändå lite läskigt att det gått så fort. Inte det att jag inte varit inställd på det men det blir på något sätt så definitivt nu. Och sen får jag besök redan på måndagen också, finbesök :)
Adjö.
The Definition of Event Management
"Event management is the process by which an event is planned, prepared, and produced. As with any other form of management, it encompasses the assessment, definition, acquisition, allocation, direction, control, and analysis of time, finances, people, products, services, and other resources to achieve objectives.
An event manager's job is to oversee and arrange every aspect of an event, including researching, planning, organizing, implementing, controlling, and evaluating an event's design, activities, and production."
Låter väll lätt som en plätt, right? :) Längtar i alla fall tills skolan sätter igång. Tror inte jag har längtat efter skolan sedan någongång på lågstadiet. Då man (i alla fall jag) älskade skolan. Då min värsta "lektion" (i alla fall enligt Mina Vänner böckerna - ni minns de där man fick fylla i?) var rasterna. Men att längta dit måste väll ändå vara ett tecken på att det känns som rätt utbildning? Hoppas bara jag inte blir besviken, och att det blir som jag tänkt mig. Men inte skall det väll bli det inte?! Vi får helt enkelt avvakta och se hur det blir. Den som lever får se.
Good night, sweet dreams.
Tre artiklar i Metro
Bläddrade lite i Metro igår på jobbet. Fastnade för tre artiklar. Två "humoristiska" och en helt hemsk.
"Kastade rullator mot 90-årig kvinna
En 90 årig kvinna med rullator korsade gatan när en buss kom körande. Bussen missade kvinnan men körde på rullatorn. - Chauffören hoppade då ur bussen och kastade rullatorn mot damen, säger Kenneth Ekman, vid Södertörnspolisen. Nittioåringen skadades inte."
- Snacka om en sur busschaufför. Visst kan de vara på dåligt humör ofta men det här tar väll ändå priset?! Om jag skulle arbeta som busschaufför skulle jag vilja vara "den glada busschauffören". Hon som väntar in de som springar för att hinna med bussen och inte stänga dörren precis framför nästan på dem. Fast jag vill inte bli busschaufför.
"Somnade full - plåtad av Google
En australiensisk man råkade efter en blöt kväll somna på en gräsmatta utanför sitt hus. Då var Google Street Views kameror framme och plåtade honom. Sedan tjänsten lanserades förra veckan har människor världen över kunnat beskåda den sovande mannen, som i en intervju i The Daily Mail säger att han aldrig trodde att hans tupplur skulle förevigas på detta sätt."
- Hur roligt är inte det då?! haha! Snacka om ett speciellt sätt att bli känd på.
"Här är tjejen som var för ful för OS
Den lilla flickan Lin Miaoke trollband publiken med sin sång under den olympiska öppningsceremonin. Nu avslöjas att Lin Miaoke inte sjöng en ton utan bara mimade. Hon valdes nämligen för sitt söta yttre, medan sjuårige Yang Peiyi stod för sången. Men med sitt knubbiga ansikte och sina ojämna tänder ansågs Yang Peiyi inte vara tillräckligt vacker för att synas under invigningen. Chen Qigang - ansvarig för musiken under invigningen - förklarar att barnet som syntes i bild när den kinesiska flaggan bars in på arenan måste vara "perfekt till utseende, känsla och uttryck". - Anledningen till att Yang inte fick synas är att vi ville förmedla rätt bild. Vi tänkte på vad som var bäst för nationen."
Finns tre ord att säga: Fruktansvärt, sjukt och pinsamt!
Annars så ser jag fram emot eftermiddagen, då skall jag ner till Varberg med min kära mor och kolla in lägenheten. Min lägenhet! Får nyckeln idag som sagt om allting går vägen. Sedan ser jag fram emot nästa helg då det troligen blir flytt, och sen till måndagen... (:
Later.
LÄGENHET!
"Om man lyckas med att misslyckas, har man då lyckats eller misslyckats?"
Annars är det bra segt på jobbet just nu. Inte det att det inte är någonting att göra, snarare tvärt om. Det märks verkligen att Svensson är tillbaka från semestern nu. Jättestor skillnad på trycket denna veckan och de föregående. Haft heldagar nu tre dagar i rad, dvs. 10h-arbetsdagar, (om man räknar med idag, onsdag). Känns på något sätt extra segt när man vet att man skall sluta. Jag är mentalt redan vidare. Mentalt sett har jag redan slutat. Även om jag fortfarande gör mitt bästa känns det lite som om man "sitter av tiden" eller i alla fall räknar ner, just nu 9 (!) arbetsdagar kvar. Stängning idag, stängning fredag + jobb hela lördag. Segt. Men men, behöver ju pengarna nu när man skall börja betala hyra för lägenheten i Varberg. Betalar hyra från och med fredag nu den 15:e.
Time to take a shower, adjö.
Har vi underskattat kraften i en kopp kaffe?
"Vårt kaffe som är KRAV- och Rättvisemärkt garanterar att du motverkar barnarbete, miljöförstöring och diskriminering. Du främjar organisationsrätten och demokratin och ser till att odlare och arbetare får bättre betalat. Det smakar lika gott och kostar bara några ören extra per kopp."
Det är mycket man gör genom att dricka kaffe det.
Varför är det så mycket mer intressant att läsa över någon annans axel än att ta en egen tidning måntro? Jag har en, kanske inte alltid allt för uppskattad, fallenhet för att småläsa i min grannes tidning. Och då menar jag inte mina grannars tidning här hemma, jag menar personen nära mig på buss, flyg eller liknande. Fördelen med att smygläsa andra personers tidningar är att man får läsa sådant man annars inte skulle läsa. Kvinnan på andra sidan mittgången på flyget hem från Stockholm igår läste någon hästtidning, typ "Ridsport" eller någon liknande. Om jag inte skulle suttit och sneglat i hennes tidning till och från hade jag ju aldrig läst det jag gjorde, för jag skulle ju aldrig köpa en sådan tidning. Återigen var det ett citat/ordspråk som fastande hos mig. Det handlade egentligen om vad du skulle tänka på under en övning med din nya häst men citatet kan definitivt vidjas och fungera/appliceras på livet i stort.
"Vad du än gör så ta ett beslut, blir det fel vet du i alla fall vad du inte skulle ha gjort."
Det gäller att sluta fega. Det gäller mig med, i allra högsta grad. Ta ett beslut och var beredd på att det kan vara fel beslut, istället för att inte göra någonting med rädslan av att det kan gå fel. Det är okej att göra fel ibland. Alla gör fel ibland. Det är bara några som inte vågar erkänna det. Men om man inte är beredd att göra fel, är det inte svårt att göra rätt alltid då?
Nu skall jag gå och rädda världen (läs dricka en kopp kaffe), god morgon.
Bilbältet räddar liv.
Skulle det vara en nyhet?! Blir helt upprörd när jag läser artikeln på aftonbladet.se om att varannan som dör i trafiken inte använde bilbälte.
"- Mer än hälften av de som dött hade levt i dag om de bara spänt på sig bältet, säger trafiksäkerhetsanalytiker Ove Lundberg till tidningen.
- Det är fruktansvärt onödiga dödsolyckor. Ta till exempel när man sett hur ungdomar i 18-20-årsåldern flugit ut ur bilen och omkommit, medan själva kupén varit helt intakt. Hade de använt bältet hade de förmodligen inte ens behövt gå till vårdcentralen. "
Hur dum i huvudet får man vara? Hur svårt är det att sätta på bilbältet? Det är ju inte precis så att man har så mycket annat för sig i bilen under färd så att man inte kan ha på sig bältet. Eller?!
Okej, som sagt, dags att packa.
Vädret, taximissförstånd och ett snöre
Vädret. Alla klagar alltid på vädret. Antingen är det för varmt, eller för kallt, antingen regnar det för mycket eller för lite. Jag är inte bättre själv. Det ingår i den svenska mentaliteten att klaga på vädret. Aldrig kan man vara nöjd. Vädret kan aldrig vara lagom. Efter en lång tid av enorm värme (något som Sverige och Göteborg i för sig inte är byggt för med dålig air-condition osv.) har det nu i några dagar varit betydligt kallare och mycket regn. I måndags djungelregnade (för att sno ett av S's underbara uttryck) hela dagen, konstant, diagonalt. För mig gör det inte så mycket om det inte är jättevarmt och soligt hela tiden. Självklart är det underbart. Dock inte när man jobbar. Men huvudsaken enligt mig är att det inte regnar. En kund på jobbet sa dock en sak som fastnade hos mig. Han jobbar tvärs över gatan på en restaurang där solen skiner konstant hel kvällen. Han klagar konstant på att det är så enormt varmt att jobba i svarta kläder så när det i måndags ösregnade frågade jag honom om han var nöjd med vädret. Det var då han sa det. Han sa att fördelen med det här vädret (alltså det dåliga eller kalla om man så vill) är att man kan rymma från det. Det är bara att gå in. Medan det varma "förpestar" även innemiljön, det går inte att rymma ifrån. Inget illa menat om varmt väder men det är ganska sant ändå.
Taximissförstånd. Satt idag på bussen på väg hem från jobbet och åkte den långa och enormt onödiga vägen runt Högsbo. Fick mig att tänka på en lite rolig historia som jag hörde när jag var på en fest i början av sommaren. Festen var på ett ställe som heter "Högsbo Taverna", men då festen hade båttema hade de i inbjudan även skrivit om namnet på stället till "Högsbo Yachtclub". En bekant till mig berättade att när de bett sin taxichaufför att köra dem till "Högsbo Yachtklubb" hade han först verkat lite förvirrad men sedan bar det av emot Högsbo. Men när taxin stannade kändes det inte riktigt rätt. Efter ett litet tag förstod de misstaget de gjort med att blanda ihop namnen då de såg skylten "Högsbo Skyttegille". Taxichauffören hade tagit dem till Högsbos Skytteklubb med tanken att det var en jaktklubb. Snacka om roligt missförstånd, som tur var var det inte långt mellan Högsbo Skyttegille och Högsbo Taverna så det tog inte lång tid innan taxin körde dem rätt :)
Snöre. Dags att avsluta med ytterligare ett ordspråk som jag precis läste, lånat från J's facebook: "Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre." Något som tål att tänkas på.
Längtar till imorgon och ytterligare en weekend i Sveriges huvudstad. Tycker verkligen mer om Stockholm för varje gång jag är där. Vill någon gång i framtiden bo där under en period. Inte för alltid. Bara för något år eller så. Måste kolla upp om jag kan fortsätta mitt tredje år i min utbildning där. Det hade varit perfekt.
Dags att packa, hej då.
Avstamp
Har suttit och uppdaterat mitt CV nu under kvällen. Det är någonting man gör när man avslutar någonting gammalt och påbörjar, eller önskar att påbörja, någonting nytt. Och då menar jag inte bara ett jobb. Jag menar ett liv. Ett sorts avstamp skulle jag nästan vilja kalla det. Man ändrar bilden av sig själv, i alla fall den man vill visa upp för framtida arbetsgivare, och uppdaterar presentationen med de erfarenheter och lärdomar man fått sedan förra gången man satt i Word och formulerade fina sanningar om sig själv och ens kvalifikationer. Sa upp mig nu i måndags. Känns väldigt konstigt men samtidigt väldigt, väldigt skönt. Varför går man och drar på sådana saker så länge innan man bara gör det? Blir ju inte lättare med tiden precis.
Börjar förstå på riktigt att jag flyttar snart. Närmare bestämt om mindre än tre veckor. Flytta hemifrån. På tiden? För tidigt? Ja, det kan vara framtiden visa. Men mitt CV har i alla fall uppdaterats rejält. Måste betyda någonting, right?! Ganska stor förändring av inte bara CV:n utan hela mig, hela min vardag. 
Nu ringer telefonen, better answer.
Yesterday is history,
tomorrow is a mystory,
today is a gift,
that's why it's called present.
- Kung Fu Panda
Good night.
Att förlåta... ...eller försöka?
Någonting av de värsta jag vet är långsynthet. Det är någonting jag har jobbat på mycket. Jag brukade vara ganska långsynt, tror dock inte jag är det längre, försöker att inte vara det i alla fall. Att be om ursäkt är jobbigt. Att be om ursäkt är att erkänna att man har gjort någonting fel. Att i det läget inte vara benägen att försöka förlåta är elakt. Det är om man ine får en ursäkt man har rätt att fortstätta vara arg och inte försöka förlåta. Jag menar inte att man måste förlåta med en gång, på stuts, men man har i alla fall en skyldighet att försöka.
Appråpå försöka, det finns en kommentar som min pappa brukar (inte särskilt ofta längre, det var oftare när jag var yngre, dels kanske pga. att vi bråkade oftare då också) säga när vi har bråkat och jag tillslut ber om ursäkt. Det är en kommentar som jag hatar. För när man krypigt till korset och bett om ursäkt efter en argumentation, då man (jag) egentligen fortfarande tycker att båda är ansvariga och att även min kära pappa borde be om ursäkt och be om förlåtelse. Så brukar jag ibland få svaret: "jag skall försöka". Det man vill ha är minst ett "okej", eller helst en egen ursäkt ifrån den andra personen och helst en kram, inte ett "jag skall försöka". Hur vet man när och om personen lyckats med sitt försök till att förlåta?
De må vara en klyscha men jag tror verkligen på att man kan förlåta, men det är en helt annan sak att glömma. Jag har ett stort ärr inombords som finns kvar efter att jag förlåtit någon som står mig absolut närmast. Det var ett svek som gjorde ont enda in i själen. Jag var 12 år. Och förlåtit det har jag, men glömt, nope, kommer jag troligen aldrig att göra. Det är inte så att jag tänker på det varje dag, absolut inte, men glömt? Nej.
En våning kvar att dammsuga, so long.
Slut innan det ens börjat?
Jaha, vad hände där egentligen? Varför blir jag så ledsen vid tanken på att det kanske är över/slut/finito? Det var ju inte precis som det egentligen ens hade börjat. Och vad hade börjat? Det vet jag egentligen inte heller. Vet inte ens om jag vill att det skall börja. Det enda jag egentligen vet är att jag blev förvånansvärt ledsen i natt (eller egentligen först förvirrad, sen arg, sen ännu mer förvirrad och sedan ledsen)... ...och att jag gärna hade lärt känna honom bättre, såg faktiskt fram emot att träffas igen.
Vi har alla våra bagage, vi har alla våra skelett i garderoben. Självklart påverkar vårt förflutna den person vi är idag, som jag skrev häromdagen så är det våra gamla kalendrar som gör oss til dem vi är idag och det är de gamla upplevelserna som påverkar de nya. Men samtidigt skall väll inte jag behöva sota för vad någon annan flicka gjort? Vägrar bli en "rebound-girl" igen, gjort det misstaget en gång för mycket redan. Krossade mitt hjärta.
Nu skall jag kika på Sex and the City-filmen igen. Avslutar med ett citat av Samantha Jones:
" You know me, I never really belive in marriage,
Botox on the other hand, that works every time"
Kanske någonting att satsa på istället? Insemination och botox.
Later.
Lonley but not alone...
Det är dock när jag är ensam, negativt ensam, som tankarna kommer. Det är inte alls lika starka och jag orkar (nästan alltid iaf) stå emot dem och göra dem till "bra handlingar" istället. Men de kommer fortfarande, kommer de alltid att finnas där? Är så trött på dem! Måste erkänna att samtidigt som jag ser fram emot det är jag samtidigt lite rädd, njae kanske inte rädd snarare orolig, för att flytta hemifrån. Är rädd att det innebär att de ensamma tankarna får mer uttrymme. Men bara att bita ihop och trötta ut dem va? Då borde de tillslut ge upp, eller hur?!
Tänkte avsluta dagens blogginlägg med ett ordspråk som jag hörde en ung tjej säga till en kompis på bussen på väg ut till Landvetter för några månader sedan. Tyckte om det så mycket att jag var tvungen att spara det i mobilens utkorg för att inte glömma bort det. Jag brukar formulera mig lite annorlunda, men mitt talesätt när det gäller insida & personlighet vs. utsida & utseende är kanske lite mer vulgärt men det innebär precis samma sak. Fast mitt eget "motto" rimmar inte som de nedan gör. Det är ett minus det, låter inte lika klyschigt då. Fast är det kanske är bra? Eller vad vet jag.
"Utsidan ger insidan sin chans,
insidan ger utsidan sin glans."
Vad brukar då jag säga? Jo, jag har alltid sagt att jag måste attraheras av personens inre men får inte blir avtänd av personens yttre för att det skall fungera.
Until next time, take care.
