Närhet och tårar
Nu måste jag borsta tänderna så jag inte missar bussen. Längtar till jul.
Vilken kaffetyp är du?
GOTTEGRISEN
Beställer: Kaffe blandat med varm choklad, after eight i botten, tjock vispgrädde och ett lager riven choklad.
Fikapersonlighet: Ska det fikas ska det vara sött och gott. Gottegrisen drömmer sig tillbaka till barndomens kök, då chokladröran i botten av muggen var målet. Surt, svart kaffe är för snipiga kontorsnissar.
HÅRDINGEN
Beställer: En kopp svart kaffe. Straightup.
Fikapersonlighet: Kaféets motsvarighet till Clint Eastwoods Dirty Harry. Inget larv. Här snackar vi ett rejält koffeinintag, likt en blodtransfusion. Möjligen påtår.
LATTEMORSAN
Beställer: En latte.
Fikapersonlighet: Lattemorsan kan det här med att fika. Barnvagnen parkeras. Latten ska vara stor och lagom krämig och räcka för en tvåtimmarsfika. När stressade reklamare med svettig överläpp försöker komma fram med brickan fnyser Lattemorsan bara och rör behagfullt i sin kopp.
DEN MEDVETNE
Beställer: En fairtradeproducerad, ekovänlig kopp kaffe - i medhavd mugg, förstås.
Fikapersonlighet: Den medvetne kan inte blunda för det faktum att tag med muggarna ger tonvis med sopor. Att en stor del av världens kaffe produceras under orättvisa förhållanden. Den medvetne söker sig till fik som stoltserar med "Ekologiskt" och "Fairtrade", och sörplar med gott samvete.
FINSMAKAREN
Beställer: Espresso.
Fikapersonlighet: Finsmakarens känsliga näsborrar vibrerar kräset. Här sätts baristan på prov. Är kaffet färskrostat? Är bönorna "Single state" (från en enda gård)? När rengjordes maskinen senast? På lätt darriga knän överlämnar baristan sin skapelse - med hopp om nåd.
DEN PERSONLIGA
Beställer: Iskaffe med smak av hallon.
Fikapersonlighet: Denne fikare vill uttrycka sin personlighet genom sitt kaffe och är något av kaféets Caroline af Ugglas. Kan man sodastreama det? Tillsätta juice? En vanlig latte är - fnys - för den grå massan.
ALLERGIKERN
Beställer: Sojalatte.
Fikapersonlighet: Med nervöst stirrande blick iakttar Allergikern blandningsprocessen. Här hotar laktosintolerans, glutenintolerans, mjölkallergi eller något annat fasansfullt. "Du blandar väl inte sojamjölken i den vanliga mjölkkannan?" undrar Allergikern och stressar personalen till små sammanbrott bakom disken.
Hann inte ens dricka en kaffe igår, inte konstigt att tårarna tillslut kom. Längtar till jul.
Rastlös och ambulerande själ
Om man tar fram synonymer i Word på ordet rastlös får man fram; orolig, nervös, jäktad, jagad, okoncentrerad, otålig, gör man likadånt med ambulerande får man istället fram; kringflackande, kringvandrande, kringflyttande, flyttande, rörlig. Ambulerande är det nya adjektivet som passar på mig. Just nu är det en väldigt flängande upp och ner mellan Göteborg och Varberg. Det känns faktiskt lite konsigt. På något sätt vill jag hela tiden vara där jag inte är. Båda två är hemma. Båda två är borta. När jag är i Göteborg nämner jag Varberg som hemma medan när jag är i Varberg är det tvärt om.
Rastlös och ambulerande, låter väll sådär positivt? Lite så det känns just nu. Sådär helt enkelt. Varken bu eller bä. Varken hackat eller malet. Varken svart eller vitt. Varken högt eller lågt. Varken fast eller flytande. Lite som gelé, eller chokladpudding. Jo, chokladpudding.
Nu börjar Robins på SVT, sjukt underskattat program, later.
"Det gäller att skjuta allting på framtiden...
Dagens citat kommer från Gustav Svensson i Svensson Svensson. Snacka om att han är ett original. Ganska knäpp. Men på något charmigt och klantigt sätt. Fast ibland stör man sig på honom. Man måste vara på rätt humör för att orka med honom. Nästan som ett litet barn. Ett klumpigt litet barn som man tycker är lite söt när han gör någonting fel. Min pappa har alltid sagt tvärt om till mig: "Att man inte skall skjuta någonting på morgondagen som man kan göra idag." Frågan är vad som fungerar bäst? Troligen den sistnämnda om man skall se på det i långa loppet. Men ibland kanske Gustav Svenssons synsätt inte är helt fel ändå.
Annars är jag helt slut just nu, jobbat 34,5 timmar sedan i onsdags eftermiddag. 6 + 10,5 + 10,5 + 7,5 = 34,5. Därav en lugn kväll hemma i soffan efter en sväng hemma hos S. Glad att jag har honom. Han är ändå min äldsta vän. Känt varandra i stort sätt hela livet. Hans mamma var min barnmamma. Mer eller mindre vuxit upp i samma barnvagn.
Hur är det annars då? Den klassiska frågan. Och det klassiska svaret borde väll passa då: Jodå, det är fint, lite trött. Ungefär så det brukar låta. I alla fall på msn. Men ibland är det kanske synd att klaga. Fast ibland får man klaga. Orkar inte klaga just nu. Inte så mycket i alla fall. Är ju trots allt väldigt bra på många olika fronter, de allra flesta. Men samtidigt finns den där känslan av att någonting inte riktigt är som det skall, eller kanske borde? Men vad skall jag göra åt det när jag inte vet vad det är som jag behöver förändra och göra någonting åt? Svårt då. Mycket svårt helt enkelt.
Nej nu skall jag se på Grey's Anatomy, säsong 3 here I come.
Därför känner man sig smartare efter några järn.
Inte alla som får en text som denna skickad, eller rättare sagt mailad, till sig från sin egen mamma! Jag älskar min mamma.
"En buffelhjord rör sig inte fortare än den långsammaste buffeln. När hjorden jagas är det de långsammaste och svagaste djuren som dödas först. Detta naturliga urval är bra för hjorden, eftersom hjorden som helhet blir snabbare och friskare genom den kontinuerliga gallringen av de svagaste medlemmarna.
Ungefär på samma sätt kan den mänskliga hjärnan jobba snabbare än sina långsammaste hjärnceller.
Som alla vet, tar överdriven alkoholkonsumtion kål på hjärnceller men naturligtvis är det de långsammaste och svagaste hjärncellerna som går åt först. Genom att regelbundet konsumera alkohol kan man alltså rensa bort de svaga och långsamma hjärncellerna och där igenom göra hjärnan till en snabbare och effektivare maskin.
Det är således därför man alltid känner sig smartare efter några järn."
Haha, ibland krävs det inte mycket för att man skall le. Ibland krävs det desto mer. Jag har haft S hos mig nere i Varberg nu. Finbesök med andra ord. Hon får mig alltid att må så bra. Tack för att du finns och är min vän. Alltid lika tråkigt att skiljas åt igen. Men samtidigt får man något nytt att se fram emot. Det är viktigt att se fram emot saker. I alla fall för mig.
Adjö.
I just wish I had someone who know how I want my coffee
Jag har tidigare beskrivit mitt ensamhetsbehov. Någonting jag tror att de flesta har i någon form, mer eller mindre i alla fall. Vissa betydligt mer utvecklat än andra. Men samtidigt finns ett starkt behov av social kontakt, ett socialt behov. Och då menar jag inte utifrån vår kära Maslows behovstrappa (för den är ungefär lika uttjatad som tv-programmet Idol!). När man flyttat hemifrån märker jag av detta behov ännu mer. Tack och lov för att jag bor i en korridor! Hade nog blivit en för stor förändring annars. Från att bo hemma med föräldrarna i föräldrahemmet till att bo helt ensam och isolerade, i alla fall när man flyttar till en ny stad samtidigt. Hade nog inte varit lika påtagligt om man flyttat hemifrån till någonstans i Göteborg. Det värsta som finns är att känna sig ensam. Allting känns så onödigt då. Ibland önskar jag att jag hade någon som var bara min. Någon som vet hur jag vill ha mitt kaffe.
Alla har vi våra laster. Alla har vi våra beroenden. Det gäller bara att hålla dem under kontroll. Och förstå att man har dem. Det är nog det viktigaste. Och akta sig för de beroenden som istället blir destruktiva. Man älskar känslan, men vet att det inte blir bra om man överdriver. Jag vet att jag måste akta mig. Akta mig noga så jag inte bränner mig på fingrarna. Har redan gjort det en gång och det gör ont. Mycket ont. Tro mig.
Time for power yoga igen, tredje gången gillt?
Obefogat rädd
Min största rädsla har jag skrivit om tidigare i min blogg. Var dock ganska länge sedan. Min största rädsla är att bli ensam. Ensam och bortglömd. Ensam, inaktiv och lat. Oälskad. Att dö utan att någon saknar en.
Jag är sällan riktigt rädd, och då menar jag "vithajsrädd". Diskuterade häromdagen med M och K att man ibland borde vara räddare än man egentligen är. Det finns en viss typ av falsk trygghet i vårat samhälle när man är ute bland folk. En känsla av att ingenting kan hända då man är omringad av andra människor. Men ändå sker fruktansvärda saker idag dagligen, ofta mitt på öppen gata. Det är inte bara i skogen som människor blir våldtagna, inte bara i skydd av mörkret mitt i natten som unga tjejer blir knivskurna till döds. Hemska vansinnesdåd sker mitt på ljusa dagen. Så kanske borde man vara med rädd, eller i alla fall försiktig. Kanske är det just på de öde gatorna eller i skogen som man skall gå. För det är ju varken husen eller träden som gör någon illa. Det är personerna. Och det är fler personer ute i rörelse på de folktäta gatorna. Visst är det så?
Peace out.
I surrender.
...okej det är något allvarligt fel på mig just nu. Botten är nådd (om än inte på ett så seriöst vis). Jag fastnade med en telefonförsäljare på stan, rättare sagt på centralstationen i Göteborg, och i mitt ambivalenta stadium kunde jag inte tacka nej. Men nästan inte ja heller. Han fick verkligen jobba för sin provision, det kan jag garantera. Så det slutade med att jag gick därifrån med ett nytt abonnemang. F*n jag är ju kass. Dock tror jag inte att abonnemanget är så dåligt egentligen. Och det är ju inte något stor förändring. Byter inom samma abonnent, bara en ny form av abonnemang där det är billigare att ringa. Kommer faktiskt att tjäna på det. Så det är ju inte så illa egentligen. Bara det att jag brukar utan det minsta problem bara gå förbi även de mest efterhängsna försäljarna på stan. Men idag stannade jag. Frågan är: VARFÖR?
FÖRR: Betalade förr 99 kr i månaden och fick 3000 st. fria sms för den summan. Sen ringde jag för 99 öre per minut till alla nät utanför det jag har abonnemanget i.
NU: Betalar 39 kr i månaden som fast avgift + ett sms paket med 3000 st. fria sms för 69 kr, vilket ger mig en månadskostnad på 108 kr (dvs. 9 kronor mer än innan). Men nu ringer jag för 19 öre per minut istället. Borde jag ju tjäna på, eller hur?
Dock kostar det 99 kronor att gå över från ett abonnemang till ett annat. Vilket jag tycker är kasst, byter ju inom samma operatör och då borde de väll vara gratis! Jo just det, det finns en hake. Abonnemanget är bundet för 24 månader. Men man kommer väll troligen ha mobiltelefon de närmaste två åren också? Eller? I för sig vet jag inte vad jag kommer att göra om 18 månader när utbildningen här i Varberg är slut. Men enligt försäljaren kan man frysa abonnemanget om man tex. flyttar till ett annat land under en tid. Det är ju i alla fall bra. Det märks att jag försöker övertala mig själv va? För saken är att jag har 14 dagar på mig att ändra mig (öppet köp) och så dålig på att ta beslut som jag är nu gör bara saken värre. Skall jag byta? Visst skall jag?
Stora problem såhär en onsdagskväll i oktober. Jo, det är ju faktiskt oktober. Grymt deprimerande. Oktober och november är de två värsta månaderna på hela året om du frågar mig. Helt onödiga månader. Längtar till december. Längtar till advent. Längtar till alla ljus och lampor. Längtar till jul. Årets bästa högtid.
Time to sleep, zzZZzzZzz.
