Bästa 21-årsdagen hitills
Adjö från en mycket mogen (men fortfarande ung) kvinna på 21.
Ökar man i vikt av caffé latte?
Att dricka caffè latte innebär inte automatiskt att du ökar i vikt. En vuxen person behöver få i sig mellan 2000 och 2500 kalorier per dag. Får man i sig fler kalorier än de kroppen behöver kommer man med största sannolikhet att gå upp i vikt oavsett vad man äter.
En nyligen publicerad undersökning i Göteborgs Posten baseras på en extra stor latte med 4 dl mjölk. Livsmedelsverket anser att man ska få i sig omkring 5 dl mjölk varje dag. Den mängden kan komma från ost, filmjölk eller när man dricker en caffè latte (1 dl mjölk = 1 dl fil, yoghurt eller 2 skivor mager ost).
En normalstor caffè latte innehåller ca 2 dl mjölk. Gjord på standardmjölk innehåller den 120 kcal. En latte gjord på lättmjölk innehåller 78 kcal. Genom att dricka 1-2 latte om dagen får man i sig hela sitt dagsbehov av de nyttiga vitaminer och mineraler som mjölken ger.
Använd gärna dessa fakta och argument när saken kommer på tal bland vänner och bekanta!
Fortsätt att njuta av din goda latte!"
från www.beige.nu
Gott är det i alla fall, adjö.
Sista dagen som 20-åring
Gick min Barista Basic Utbilning igår, var verkligen jättekul om du frågar mig. Blir så sugen på att arbeta vid en riktigt bra espressomaskin och inte den skiten vi har på jobbet där det tar cirka en halvtimma att skumma mjölken som ändå inte blir särskilt bra. När man gjorde en latte på den riktiga maskinen på kursen kände man ju sig som världens proffs. Allt från kaffemalningen, tillagningen av espresson, mjölkningen och fram till upphällningen. Vill gå nästa steg i utbilningen (Basic +). Men först måste man bli godkänd på denna, får hem resultatet inom tre veckor. Men jag borde väll klarat det? Var ju inte särskilt svårt prov om jag skall vara ärlig. Dock riktigt stolt över den latte jag presterade igår på kursen, var nog (om man nu får vara så självgod) en av de godaste jag druckit. Tänkt att jag inte ens gillade latte för bara några månaders sedan?! Nu kan jag få världens "craving" för en latte, eller latte macchiato. Sjukt.
Farewell.
"Kan man inte skita ihop, kan man skita i det."
Taget ur en artikel om hur man klarar resan med pojkvännen utan onödigt tjafs och vilka fällor man bör undvika och hur man löser dem om man ändå lyckats hamna i dem. Citatet (tagit från juninumret av Cosmopolitan) kommer från vad man för efter fällan: Du blir magsjuk i ett rum med papperstunna väggar och okej, vi vet att alla går på toaletten.
"Lösning: Står du inte ut med att killen hör vad du gör inne på toaletten, be honom gå en promenad, eller lyssna på musik medan du gör ditt. Annars får du anamma mottot "Kan man inte skita ihop, kan man skita i det" och hoppas att kärleken håller för lite magsjuka. För inte skulle du göra slut med en kille för att du hörde honom gå på toa?"
Haha, mycket bra motto om du frågar mig. Köpte som ni kanske förstår tidningen Cosmo igår (Världens största magasin för unga kvinnor), alltid lika härligt att ibland få ägna sig åt lite nonsens-skönhetstips och skitläsning.
I en annan artikel som handlar om hur man lär sig älska sin kropp genom att motarbeta negativa tankar om sin kropp och istället tänka sig snygg står en annan sak som fastnade i mitt huvud. Nämligen: "Den genomsnittliga kvinnan överskattar sin kroppsstorlek med hela 25 procent." 25 % är väldigt mycket! En fjärdedel! Och det är ändå genomsnittet. Något som kanske är värt att tänka på... ...hur mycket man en kan lita på någonting skrivet i denna mycket ytliga tidning.
Annars är det bara drygt två veckor kvar tills jag åker till New York, börjar så smått förstå att det verkligen är sant! Wieee! Inte fullt ut, men nu är jag i alla fall på väg dit mentalt. Längtar så jag håller på att dö, det är en sak som är säker i alla fall...
Bye bye.
Game over?
Kändes jättekonstigt idag. Som om det inte var samma person jag träffade. Eller var det jag som inte var samma person? Kändes i alla fall inte alls lika bra som förra gången... Kändes nästan som om han egentligen inte ville umgås med mig alls idag. Känns som jag inte är den personen, eller den typ av tjej, som jag borde vara för att det skulle fungera. Men inte kan man göra sig till till någonting man inte är. Då skiter det sig förr eller senare totalt. Antar att jag överanalyserar precis som jag, och många med mig, brukar göra. Måste lära mig att slappna av mera och ta det som det kommer. Får se hur spelet fortsätter, ifall jag har några bortglömda extraliv gömda någonstans eller om det verkligen är början på ett definitivt game over.
Peace out.
Spelet, och dess stenhårda regler
Man saknar spelet när man står utanför och tittar på andra som spelar. Men när man är mitt inne i det är det faktiskt väldigt krävande och tar upp mycket av ens tankekraft. Frågan är om det ens är värt det? Finns ju så mycket att förlora? Önskar man kunde skippa spelet och alla dess inprintade men oskrivna regler och bara vara. Men då är man väll dömd att förlora, eller?
"Vi har en föreställning om att kärlek skall vara för evigt. Men kärleken är inte sådan. Kärlek är en fritt flödande kraft som kommer och går när den behagar. Ibland stannar den livet ut. Andra gånger stannar den en sekund, en dag, en månad eller ett år. Så man skall ine vara rädd för kärleken bara därför att den gör en sårbar, men inte heller bli förvånad när den ger sig av. Man ska bara vara glad att man fick tillfälle att uppleva den."
- Utrag från boken "Spelet"
Solen skiner i alla fall. See you.
Vegetarian = omanligt?!
Missförstå mig rätt, jag hävdar varken att det är fel eller rätt att varken vara vegetarian, vegan eller köttätare. Det enda jag hävdar är att det är väldigt omanligt att vara vegetarian. I alla fall enligt mig.
(Själv tycker jag både om "vanlig" samt vegetarisk mat och tycker att de båda kompletterar varandra bra. Äter gärna som sagt både och ibland är det vegetariska alternativet på en restaurang/krog betydligt bättre.)
God kväll.
Det gäller bara att sluta itid
Har för övrigt hittat mitt motto att leva efter när det gäller alkoholkonsumtion. Har ju tidigare sagt att jag inte är ett så stort fan av starksprit och att jag heldre dricker öl, vin och liknande drycker. Men att ta ställning efter nykterhetsförbundens stadgar tycker jag inte är den vägen jag vill välja. Det måste väll finnas någonting mitt emellan, någonting som inte är så svart och vitt. För dem som tycker att alkohol är okej men inte vill vara med när det går till överdrift? Jag vill stå för mina principer utan att lagarna är huggna i sten, vill jag ha en shot med Tequila så är det okej. Och vill jag ha ett glas vin till maten är det okej. Antar att det är svårt att hålla sig på en medelväg, det är kanske därför det inte finns mycket sagt om en sådan. Men jag trivs här mitt emellan, varken längst fram i baren eller nykterhetförbundens styrelse.
Utdrag från UNF (UngdomarnasNykterhetsFörbunds hemsida där man kan ta ställning och bli medlem mm.) :
"...Därmed lovar jag att leva helnyktert, det vill säga att ej använda drycker med högre alkoholhalt än 2,25 volymprocent, ej heller narkotika eller andra gifter med berusande effekt." -
Igårkväll hittade jag dock som sagt det orden som jag verkligen kan hålla med om, sagt av ingen mindre än Gustav Fröding.
"Varför vara ett föredömme för (total) avhållsamhet när man kan vara föredömme för förnuftig njutning."
Och just det måste ge ett innerligt tack till H igår för hjälpen md brickan, oerhört tacksam. Nu skall jag snart förvandlas till hipphoppare för troligen första och sista gången, i alla fall i uppvsiningssamanhang.
Auf Wiedersehn.
Tecken på Alzheimers?
Allting började med att jag hittade Det i en skobutik i Göteborg för ett drygt år sedan. En lång tun kedja med ett öppningsbart hjärta i guld. Klippte ut en bild på en trollslända på jobbet, då jag fortfarande jobbade på resebyrån, och satte innuti hjärtat. Så efter en helg, den helgen då D var här nere i Göteborg, försvann halsbandet spårlöst. Jag blev jätteledsen (helt ärligt så patetiskt var det) och letade efter halsbandet överallt utan resultat. Konfererade även med D om han sett halsbandet men inte han kunde minnas vart det tagit vägen. Så ja gick tillbaka till affären och självklart fanns det inga sådanna halsband kvar. Och då det var en skobutik var det inte bara att beställa ett nytt då de bara tar inte lite halsband på prov ibland. Tiden går och jag börjar komma över förlusten men en dag då jag var på väg till jobbet och återigen går förbi skobutiken och slänger ett öga in genom skyltfönstret ser jag ett likadant halsband. Jag går upp till jobbet och så fort klockan slår 10.00 (och affären öppnar) springer jag ner för att inte missa mitt halsband. 120 kronor senare är jag återigen en glad ägare av, okej inte samma, men dock ett precis likadant halsband. Allting är då frid och fröjd, eller? På min släktmiddag när jag fyller 20 råkar jag ha sönder halsbandet men skadan går att reparera rellativt snyggt. Ingen fara på färden (btw. grymt fult uttryck om du frågar mig).
Men vad är det egentligen med det här? Alla kan väll tappa bort ett halsband och visst det är inte där som jag börjar bli förvirrad. Det märkliga är att jag i förrgårkväll framför tv:n av en slump öppnar mitt guldhjärta och till min stora förvåning hittar bilden på trollsländan (!) där i. Det är mitt gamla halsband, mitt första halsband! Jaaa, halsbandet har kommit tillbaka, men vart sjutton ifrån? är den första tanken som slår mig. Den andra tanken är dock den som skrämmer mig mest. Var sjutton har mitt nya/andra likadana halsband (det utan trollsländan innuti) då tagit vägen?! Letat som en galning men kan inte hitta det. Börjar jag bli tokig? Eller är allting tidiga tecken på Alzheimers?
Hittar ingen bild på det rätta halsbandet men detta är mest likt, dock sitter mitt hjärta rakt på kedjan och inte snett som på bilden + att min kedja är mycket tunnare och diskretare.
Time to go.
Vet du varför du stänger ögonen när du nyser?
Har tänkt på att alla mina vänner och bekanta som jag skriver om i min blogg börjar på samma bokstäver. Det är S, M J, A och H. Det finns 5 olika S (S min kära bror / äldsta vän, S som i en av mina nyaste vänner som jobbade på Pita innan mig, S i Stockholm, S i Lund, S min chef) 3 M (M mitt ex, M min fd. tränare och M som i gammal lagkamrat), 2 J (J som min bästa tjejkompis och J i han snyggingen som kommer till Pita ibland / även min chefs kompis), 3 A (som i två olika fd. kollegor samt en annan gammal lagkamrat) och numera även två H (H en av de vänner som kommit mig djupast, och numera H som i honom i Hagaparken). Lite jobbigt att hålla reda på kan jag förstå, men det är så det är. Nästan lite snurrigt för mig med.
Ikväll är det hockey. Måste hålla mig vaken.
Nu skall jag äta sushi, mums.
Cheerleader goes hiphoper
I'm a hiphoper, yes I am.
Tips ur "Barnens skafferi - en kokbok för hela familjen"
"Ta bort fastbränd mat! Om du har spilt mat runt spisplattan och det har bränt fast så stänger du först av värmen och låter plattan kallna. Blöt sedan en handduk med vatten och diskmedel, vrid ur den och lägg den över plattan några timmar. Torka bort."
"Låt skalet vara kvar på vitlöksklyftorna när du skall trycka dem genom en vitlökspress. Då blir det lättare att göra rent efteråt.
"Du kan få en seg köttbit mörare genom att lägga kiwiskivor på den. Låt det sedan stå några timmar.
"För salt soppa? Lägg i några skaladae potatisar som får koka med soppan en stund. Potatisen drar åt sig saltet så att soppan blir mindre salt."
"En skärbräda av trä kan man göra rent i mikrovågsugne, Den får gärna vara lite fuktig när du ställer in den. Kör med full effekt i ca 5 minuter.
"När har brödet jäst klart? Lägg en liten degklump i ett glas med vatten och ställ bredvid bunken. När klumpen flyter upp är degen färdigjäst."
Måndag. Ny vecka. Ny jobbvecka. Tisdag imorgon också, fy, Fem långa dagar. Tre heldagar på jobbet. Sedan helg igen, eller hur?
God morgon.
Bloggdestination: Bromma flygplats
Sitter nu på Bromma flygplats vid en av alla Sidewalk Express Internet Points (ni vet de där platta små röda skärmarna som brukar finnas i samband med en SevenEleven eller en Pressbyrå på strategiska platser i stan) som finns utspridda lite överallt i Sverige, och tydligen även fler länder i norra Europa enligt reklamen här på plats. Det är första gången jag surfar på en av dessa betalstationer, men 19 kronor för en timma är ju ändå inte dyrt. Riktigt skäligt faktiskt, speciellt när man har en dryg timma eller snarare nästan två att döda på en mycket tråkigt flygplats. Varför finns det verkligen ingenting innanför säkerhetskontrollen på Bromma flygplats?! Men bra skönt ändå att flyga härifrån, bara 6 min med buss från S. Gratis också, eller ah, egentligen inte, tjuvåkte faktiskt om jag skall vara helt ärlig. Fy mig! Inte tjuvåka. Men man blir inte så sugen på att betala via sms när en enkelbiljett kostar 30 kr (!), ja det är sant! Sjukt dyrt om du frågar mig. Inte konstigt att folk (inklusive mig själv) ibland väljer att inte betala om vi lyckas komma undan med det. Betalade faktiskt igår, om det lättar samvetet något. Två gånger dessutom.
Verkligen haft en toppenhelg här i Sveriges huvudstad. Tycker om Stockholm, gjorde inte det innan men ju mer jag är här desto mer tycker jag om staden. Är så enormt mycket mer storstadskänsla än lilla hemtrevliga Göteborg. Inget illa menat om Göteborg, älskar den staden, men man kan väll tucka om fler än ett ställe. Ändå spenderade vi inte alls mycket tid inne i själva centrum. Desto mer tid ute i det alldeles underbara vädret, man blir verkligen glad inombords när solen skiner och vindarna är varma. Satt ute på Djurgården igår i solen och bara njöt, efter en promenad längs kajen på Strandvägen(?). Runt omkring oss fanns picnicfiltar upplagda, folk åt glass, drack vin, solade i bara bikini, spelade boule, sparkade boll och bara NJÖT av värmen! För det var verkligen geniunt varmt, inte bara vårvarmt, utan varmt på riktigt. Sådär att det även är skönt i skuggan och vinden som blåser känns om en varm fön. Lycka går inte att köpa för pengar det må vara sant, men det går helt klart att få en glädjeinjektion från solen och mijön runt omkring individen.
Har annar precis börjat läsa boken "Spelet" - En inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap, av Neil Strauss (lånade den av S igår). Skall bli kul och intressant att äntligen läsa denna så enormt omtalade bok (på 459 pocketsidor med minimal text, ingenting för trötta ögon precis). Återkommer troligen med lite väl valda delar utav boken men väljer att börja min lilla "serie" om Spelet med ett citat eller ordspråk citerat från ett inledningsframförande på Vassar Collage som första kapitlet i boken börjar med:
" Det främsta problemet för oss alla,
för både män och kvinnor, är inte att lära oss,
utan att lära oss av med gamla lärdomar."
Så sjukt sant, talade rakt in i min själ.
Nu är det bara 37 minuter kvar på min inloggningstid, hej då Stockholm (för den här gången).
"När jag blir stor skall jag bli delfinskötare"
Satt på bussen i morse, trött som vanligt och efter ett par hållplatser kommer morgonens värsta mardröm ombord på bussen. Får syn på dem en liten tid innan bussen stannat till på hållplatsen "Backa" och suckar tungt inombords, en skolklass med låg- eller kanske mellanstadieelever, suck! Plötsligt invaderas varje sedan tidigare ledigt säte men små fnittrande flickor och coola pojkar med kepsen bak och fram. Barn i alla ära, men på morgonen och inne isolerade i en sådan liten och trång yta som en buss är, är verkligen ingen bra kombination, nope ingen hit precis det inte...
Efter att den första frustrationen lagt sig kan jag inte låta bli att lyssna på två av flickorna som ivrigt diskuterar vad de vill bli när det blir stora. När blir man stor för övrigt? Har jag blivit stor ännu? Njae, knappast va. Men i alla fall, tillbaka till de små flickorna på bussen. Den ena tjejen berättade med stor inlevelse att hon skulle, för här är det inte vill utan skall, bli veterinär. Dock var hon mycket medveten om att det var många som ville blir veterinärer så det var svårt att lyckas. Men hon skulle i alla fall utbilda sig till veterinär och sedan om hon inte får jobb så skulle hon utbilda sig till någonting annat. Den andra tjejens framtidsplaner fick hela mig att smälta, min irritation var plötsligt som bortblåst. Hon skulle bli delfinskötare. Hur naivt och gulligt är inte det? Att på allvar verkligen mena att man skall bli delfinskötare "när jag blir stor"!
När jag var liten skulle jag bli försvarsadvokat. Jag som hatade (och gör fortfarande) alla orättvisor och sa ifrån så fort jag tyckte att någonting var det minsta fel ville arbeta med att försvara de oskyldiga. För i min lilla naiva värld var det ljust det man som försvarsadvokat gjorde, just försvarade oskyldiga. Men allt eftersom jag växte upp och fick mer insikt i var yrket egentligen innebar förstod jag att det allt som oftast är just skyldiga man skall försvara, inte de oskyldiga. Då försvann glamouren kring det yrket. Dock lockade juridiken min fortfarande, men när glamouren försvann, försvann också passionen. Jag levde länge i tron om att det fortfarande var juridik jag brann för, det hade jag ju gjort så länge jag kan minnas, men när väl insikten senare slog mig (efter att ha tackat nej till juristlinjen pga. helt andra orsaker nu i höstas) att det verkligen inte är det jag skall jobba med var det som en lättnad kom till mig igen. Och en lättnad som inte är byggd på naivitet och falska förhoppningar, utan en lättnad och en skön känsla av att det jag skall bli när jag blir stor är någonting som verkligen passar mig som person och någonting jag vill samt brinner för.
Vägen blir inte alltid så som man tänkt sig, den tar skarpa kurvor åt håll man inte ens visste om att det fanns. Vad man som liten vill bli när man blir stor grundar sig snarare på passion än eftertanke. Men någonstans kunde jag inte låta blir över att bli så glad och alldeles varm inombords över att höra denna lilla naiva flicka som på fullaste allvar tror att hon kommer bli delfinskötare. Och vem vet, kanske blir hon det också tillslut?
Jag håller i alla fall tummarna.
Början på en artikel.
Hela SM-helgen var ett virrvarr av blandade känslor. Men en stark känsla var dock obehag eller kanske snarare rädsla. Antagligen är jag överkänslig emot det med tanke på vad jag har och fortfarande går igenom. Men det som skrämde mig var att vissa av tjejerna verkligen var så enormt smala...
Har länge tänkt på att använda mina erfarenheter till att informera om problemet för att kanske lyckas förhindra att någon annan drabbas. Har funderat på att skriva en artikel och har nu faktiskt börjat på ett utkast som jag funderar på att skicka in till CheerInfo. Ingen stor tidning direkt men den går till alla licensierade cheerleaders i hela Sverige och ibland är det viktigaste inte spridningen i det budskap man vill skicka ut utan snarare att det når rätt personer, träffsäkerheten (visst lärde jag mig någonting på Medie- och Masskomunikationskursen i höstas?!). Tror inte heller jag är redo att skicka ut någonting rikstäckande utan det här blir en bra och lagom tuff uppgift. Får se om jag lyckas och om det ens blir någonting att skicka iväg, men har i alla fall börjat med någonting i stil med det nedan (kan dock fortfarande komma att ändras):
"Cheerleading är inte bara en hobby eller en fritidssysselsättning som man går till någon kväll i veckan det vet alla som någon gång satsat på sporten. Cheerleading är en livsstil! Är man en cheerleader är man det hela vägen från topp till tå och rakt in i själen i sisådär minst 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Som aktiv cheerleader både tänker, pratar, skattar, gråter, svettas, äter, dricker, sover och drömmer man cheerleading. Men frågan är om denna positiva och intensiva inställning till cheerleadinglivet istället kan leda till en negativ besatthet utav träning?
De upplevs som karaktärsfasta personer med kontroll över mat och träning. De ser sunda och starka ut. Nej jag pratar inte om cheerleaders i allmänhet, jag pratar om den läskiga sjukdomen som ibland gömmer sig bakom den vackra fasaden: ätstörningen ortorexi - besatthet vid att äta nyttigt och att träna för att hålla kroppen i form."
Vad tror ni? Någonting som skulle kunna vara värt att fortsätta på?
Bye bye.
Varför se alla killar precis likadana ut i Borås?
Min andra reflektion ang. Borås är nog mer utav en frågeställning; Varför har alla affärer samt fram för allt restauranger och matställen öppet på så himla konstiga tider?! Och stänger så fruktansvärt tidigt! Borås är en sådan håla! Dock ganska mysig...
Annars den riktiga anledningen till att jag var i Borås var att jag var med danslaget (Tigers) uppe på SM i cheerleading och hejade fram dem plus alla andra lag från Gothenburg Cheer One. Tänkte komma med en utförligare rapport någon dag då jag har mer ork kvar men de strålande presentationerna (alla lag satte alla sina moment!) resultat resulterade det i:
Cougars Cheer B Senior SILVER
Wildcats Cheer A Senior 5:A
Tigers Cheerdans B SILVER
Jags Cheer Minior GULD (!)
Sabres Cheer B Junior SILVER
SÅ ENORMT STOLT! Nästan mest över Jags då det är många av mina gamla miniorer, ni kommer alltid betyda något speciellt för mig och det gör ont varje dag över det sättet jag tvingades lämna er förra året. Som sagt återkommer med utförligare rapport.
Tack för nu.
Fisk med panering eller panering med fisk?
Visste du att fiskpinnar innehåller mindre än hälften fisk (procentmässigt), det andra vad är det då? Fiskpinnar utan fisk måste bli bara pinnar, eller?
"Käkar du fiskpinnar för att få i dig nyttigt Omega-3? Ledsen - du får i dig mer panering än fisk. Findus torskpinnar innehåller bara 42 procent fisk, skriver Dagens Nyheter. DN lät testa åtta vanliga sorters fiskpinnar på laboratorier i Borås och Lidköping. Inte en enda sort innehöll mer fisk än panering. Sämst var Findus med 42 procent. Bäst var City Gross Royal Arctic. Men inte heller de innehöll mer än 49 procent fisk. Också skillnaden i näringsvärde var stor mellan fiskpinnarna. Findus Original var fetast medan Willys var de magraste, skriver DN.
Findus är inte helt nöjd med hur testet utförts: - Resut.atet beror helt på hur man tinar och skalar av paneringen, säger Inger C Larsson, utvecklings- och kvalitetsansvarig på Findus. Hon menar att när de testar, före panering, visar att andelen fisk är större."
Vadå beroende på hur man tinar och skalar av paneringen?! Det finns väll inte så många sätt att skala av en fiskpinne sin panering? Bäst blir det väll om man panerar sin fisk själv, då vet man både vad det är för fisk och för panering, samt att det verkligen innehåller mest procent fisk!
Recept för dubbelpanering:
* Blanda mjöl med salt och peppar
* Doppa i mjölblandningen
* Sedan i uppvispat ägg
* Doppa därefter i ströbröd
* Stek i smör
Så det så.
Reklam i all ära...
...men när tar reklamen över de verkliga innehållet?! Satt och bläddrade lite förstrött i mammas nyinköpta mode/damtidning, Damernas Värld för att vara exakt. Och okej, man burkar vara van vid att första och kanske andra uppslaget är fulla med reklamannonser, men i den här tidningen finner man inte innehållsföreteckningen (eller någonting annat skrivet av tidningen) förrän på sidan 19! Fatta, 8 ½ uppslag med bara reklam innan tidningen ens börjar. Man måste alltså bläddra 9 gånger! Sedan dröjer det fram till sidan 44 (!) innan det är ett helt reklamfritt uppslag, eller som det faktisk är där den ena sidan på uppslaget inte helt till fullo består av en reklamannons. Helt sinnesjukt ju! Det blir ju automatiskt att man verkligen bara bläddrar förbi annonserna utav ren trötthet och tristess. Vem ser skogen för alla träd?
Later, alligator.
